“It’s got to be tough to keep you motivation when you’re up like that”

Tillslut blev det lite väl tradigt. Efter Pittsburg avverkades Buffalo med 4-0, trots att jag förlorade de två sista matcherna mot dem i grundserien. Sedan väntade Carolina som avverkades löjligt enkelt. Och tillslut San José i finalen, som jag bara mötte en gång i grundserien, en match som slutade 7-5 till mig.

10-3, 12-3, 15-3.

Lite. För. Enkelt. Ändå låg jag under med 3-1 i mitten av den andra perioden av match två.

I NHL 2000 fanns det en “momentummätare” som visade hur pass mycket momentum (fritt översatt: övertag) ditt lag har. Denna mätare är borta nu, men hade den funnits i årets spel så hade den varit On Fire hela tiden. När man väl gör ett snabbt mål är det enkelt att följa upp med ett till, ett till, ett till om man kommer in i zonen.

I match fyra tappade jag snabbt till 0-2, vände snabbt till 2-2, tappade två snabba till 2-4 och matchen slutade 3-4 till San José Sharks. Nu fick jag chansen att avgöra hemma i match fem som faktiskt blev den roligaste matchen på otroligt länge.

Jag tappade 3-1 till 3-4, 4-4, 4-5, 5-6, 6-6 och sedan i Sudden Death gjorde Peter Forsberg sin 72:a poäng i slutspelet. Sjuttiotvå! på 18 matcher.

NHL 2008 är ett fantastiskt roligt spel, men tyvärr lite för enkelt. (eller så är jag för bra…) Nu ska jag ta tag i något annat spel, kanske Fahrenheit, som jag och Nea påbörjade kring nyår.

~ av Henrik, Uppsala på juni 21, 2008.