Det var en sån där riktigt onyttig djävul. Man riktigt kände att det krävs minst 14 km löpning för att den inte ska sätta sig på fel ställe. Och 14 km kommer jag definitivt inte springa ikväll, jag är lite småkrasslig och hängig och på jobbet måste man ha kofta och halsduk, trots att det är högsommar utomhus.

Så, varför åt jag då denna bulle?

På fikarummet låg en broschyr som stolt proklamerade att Livets Ord fyller 25 år. Jag bläddrade med skräckblandad förtjusning i den. Alla dessa vackra människor som i stället för att testa på vad livet har att erbjuda (ja, det var en sexanspelning)  litar blint på en dum, dammig gammal skrift. Jag var tvungen att hugga en av bullarna på bordet, på grund av nervositet, höjd puls och känslor av avsky.

I denna stolta historieberättelse fanns det ett klipp från Expressen. Året var 1991 och sossarna hade just tappat makten ”Jag tackar gud!”, stod det och bilden visade en överlycklig Ulf Ekman. För enligt Livets Ord är sossarna Sveriges största sekt…

I tidningsklippet stod det dessutom (på ett ungefär):

”Men fortfarande är inte homosexuella välkomna till församlingen”
- Nej, inte om de inte ändrar sig.

Det gav mig en idé. Jag ska sms:a Nea och fråga om det är ok att jag ändrar mig och blir lite homosexuell ett tag. Bara så där för skojs skull.