Efter passet blev det matlåda. Gårdagens lax-, haricot vert- och broccoliomelett. Smaskens! Nya Runners kom också i går, men tydligen har den funnits i affären sedan förra veckan…
Solen stod i zenit och innan jag stack iväg satt jag på kontorsstolen och velade i över en kvart om jag skulle äta min lunch eller springa. Lunch/Springa. Lunch/Springa? Det var en tuff inre kamp!
Tillslut vann förnuftet och det blev ett mycket tungt pass i gassande solsken. Jag körde styrka igår och därför var kroppen inte alls med på noterna. Det kändes lite som om jag hade på mig den där sumodräkten som vi brottades i på min svensexa.
Hursomhelst. Jag konstaterade efter 2 km att ett ”vanligt” pass i 5.20-5.30-tempo var ohållbart. Det skulle bli för tråkigt och så skulle jag kanske tuppa av pga värmen och tristessen.
Just efter att klockan pipit och signalerat 2 km så ökade jag tempot i 400-500 meter. Sedan vilade jag typ 200 m innan jag sprang den ungefärliga kilometern genom vedyxaskogen.
Som jag många gånger skrivit är terräng verkligen inte min kopp te. Det är härligt att springa i skogen, men inte när man hela tiden måste titta nedåt och se till så att man inte trampar snett på någon rot eller sten som ligger överallt på marken.
Kilometern genom skogen gick långsamt, trots att jag sprang väldigt högintensivt och pulsen var på topp så gott som hela tiden.
Efter skogen andades jag ut 2-300 meter innan jag ökade farten och höll 3.45-tempo i några hundra meter för att sedan sakta ner till cirka 4.45-tempo. Sedan växlade jag tempo under varierande sträckor.
1 km lugnt
400 snabbt
400 lugnt
200 m snabbt
200 m lugnt
Jag avslutade med 430 meter på 1,45 (4.04-tempo) och slängde mig sedan ner på marken och andades häftigt.
Lite småskumt att klockan noterade 7,71 km då den under de tidigare passen fångat upp 7,77, 7,77, 7,78 och 7,79 km.
Kilometertider:
5.38
5.31
5.08
5.45
4.27
5.12
4.54
3.32 (4.42-tempo)
