Kände mig jäkligt sliten i morse. Snuvig, hängig, trött, stressad. Men jag tog ändå med mig träningsväskan. När klockan närmade sig halv tolv grämde jag mig så fruktansvärt mycket. Träna? Eller? Träna? Eller?
Tillslut stack jag iväg. Jag kände mig blytung i kroppen, men musklerna mjuknade efter några kilometer. Men sen i skogen så fick jag första känningen av höften medan jag trippade genom lerpölar, mellan grenar och över stenar och stubbar. Och efter 5,5 km så började det göra ont. Verdamt!
5.23
5.07
5.23
6.06 (genom skog)
5.09
5.23
5.20
5.39
5.43
5.38
2,52/540m/5,17
Totalt: 10,54 km @ 5.29 tempo
juli 17, 2009 at 4:49 e m
Trist då höften morrar. Konstigt nog blir man lika besviken varje gång… man har hoppats, och hållit tummarna, och tänkt ”kanske, kanske nu börjar rehaben ge resultat”. Men håller tummarna för att det är på bättringsväg i alla fall!
juli 17, 2009 at 5:28 e m
Tack… ja, man springer ju verkligen och hoppas, hoppas, hoppas… och sedan så blir man råbesviken.
Men rimligtvis kan det ju vara att jag är lite svag och kört för lite benstyrka, eftersom det kommer efter några kilometer.
Bålen är jag väldigt stark i, så jag tror inte det handlar om core.