Vägen till att bli en stabil löpare handlar till stor del om att lära känna sig själv. Orkar kroppen ett snabbt pass idag, eller bör jag ta det lugnt och köra hårt nästa gång? Hur hårt ska jag köra första intervallen för att orka sista?
Efter lördagens långpass på 27,5 km (5.15-tempo) och efterföljande fest och vistelse i den kalla sommarkvällen har kroppen känts ur balans. Söndag-tisdag kände jag mig liksom kall ända in i märgen, trots att det fortfarande är tryckande värme här nere.
Både jag och Nea har nyst en hel del. Kanske beror det också på all anspänning från lägenhetsförsäljningen, husköp, flytt och alla frågor kring det. När huvudet har fullt fokus på annat så får kroppen lida. Det tror jag starkt på.
Jag körde ett pass på Selma City Spa i tisdags med lite löpning, styrka och crosstrainer, men har bara kört ett pass på de senaste fem dagarna. Det kliar i kroppen. Jag vill springa långpass, intervaller och formtoppa ännu mer inför Berlin. Men jag avvaktar, trycker i mig vitaminer och hoppas att kroppen känner sig redo imorgon, fredag.
Nu återstår bara två dagar i Uppsala. Tanken är ett sista långpass på lördag ifall kroppen känns ok efter ett milpass imorgon. Sen drar vi norröver! Idag skrev vi på kontrakt för lägenhetförsäljningen. Ännu en liten ångestpost att bocka av. Nu är vi bara nervösa för en sak… ifall alla våra saker ska få plats i ett släp.
Det blir lite knivigt ifall vi upptäcker att några saker inte får plats.
