Skulle smaka, eller hur?

Mina kollegor har saknat mig mycket…

 

Maginfluensa är ett helvete

Jag kände redan på måndag morgon att allt inte stod rätt till. Jag kände mig illamående, men hoppades att det var något övergående och att det kanske var någon sorts glädjebakfylla. Men icke. Jag åkte hem på lunchen och tänkte att det skulle bli bättre om jag vilade. Icke så.

I stället spydde jag. Och så spydde jag igen. Frossa. Kroppen kokade. Hade jag fått der schweinhunt?

Lyckligtvis var jag någorlunda ok och arbetsför 24 timmar senare, men jag jobbade hemma fram tills idag. Natten till tisdag var det Fru TLDR:s tur att må dåligt. Hon var däckad både tisdag och onsdag. Det är först i dag vi börjar känna oss någorlunda levande igen.

Det värsta med magsjukan är att man tappar all matlust. De senaste fyra dygnen har jag ätit lika mycket som jag normalt gör på kanske 1½ dygn. Jag har inte känt riktig hunger sedan i söndags.

De som känner mig vet vad det innebär. Neas släkt brukar skämta om att jag alltid är hungrig. Linus sa nyligen att det kommer att bli svindyrt för oss att få barn, om de får samma aptit som vi har.

Tre dagars träning har försvunnit.Och jag lär inte orka träna i dag heller. Jag ser ut som ett spöke.(Ett hårigt sådant.)

Men, men – man ska väl se det positiva i allt? Det var i alla fall inte svinisen vi fick. Och Inters seger sent igår kväll hade jag lätt kunnat offra några träningsdagar för. Stankovics gest mot den gamle Milanantagonisten ”Sheva” var inte direkt subtil…

 

Obefintlig löpmoral

Höll på att somna framför jobbdatorn. Cyklade hem 7 km i kylan. Tog genast fram löparkläderna när jag kom hem. Innerst inne vill jag bara lägga mig i soffan. Men löparen i mig vill testa milen i svinkylan.

Klarar jag 47.30 på en mil?

 

Lunchlöpning

Planen var lunchlöpning med kollegan SG (resten bangade). Men så, i sista stund, bangade även SG. Och eftersom vår psychogranne från helvetet (nu minns jag inte om jag skrivit om dem?) gjorde så att vi förlorade ännu en natt med sömn, så var jag helt slut i huvudet. Benen var trötta från helgen och ja, det var mina brasklappar.

Det fick bli cirka 5,5 i drygt 5,30-tempo. Ett meningslöst pass på många sätt, men det kanske känns bättre om jag lyckas köra lite styrka ikväll.

Jag grävde fram mobilnumret till styrelseordföranden i vår bostadsrättsförening, eftersom han under den senaste veckan inte svarat på den fasta telefonen. Tyvärr är han på semester. Så när jag kommer hem ska jag kolla upp vice-ordförandens nummer. Och då jävlar är grannarna stekta.

I går var en natt som på många sätt kan representera de senaste månaderna. Vi lägger oss cirkus 22.30, läser lite och säger godnatt. Sedan börjar det.

BOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOMBOM

Runt, runt, runt, runt. Grannen UNDER oss stampar omkring som om det vore en ilsken tonåring vi har under oss. 23.30 fortsätter det banka. 00.30 går jag upp, skriver en lapp, går ner och postar i brevlådan. Jag har redan ringt på en gång och snackat med killen som bor där med sin mamma. Uppskattningsvis är han i 35-40-årsåldern. Och jag kände direkt att han inte är som ”alla andra”.

Efter att jag ringde på har han blivit bättre på att inte skrika i mobilen inpå småtimmarna.

Men detta bankande försvinner inte. Och det värsta är: jag tror att morsan går likadant. För jag mötte killen när han cyklade iväg häromdagen. Tänkte att nu får jag lite lugn och ro. Men icke. Bankandet fortsatte.

Jag hoppas att de slutar banka/säljer elefanten. För det här går inte. Sömnbristen får allvarliga konsekvenser för humöret, mitt jobb och min träning.

 

Apollos usla kundservice

Vi bokade vår honungsmånad via Apollo. Vi är vana resenärer som vanligtvis fixar allt själv. Men nu, om någon gång, så tänkte vi att vi skulle boka charter. Allt fixat, allt smidigt. Relax, helt enkelt. Men så blev det inte. Intrycket av vår resa var att det var fruktansvärt ovärt och att vi kunde bokat allt mycket smidigare om vi gjort det själva.

På flygplatsen, där vi fick vänta många timmar, skrev jag ett långt brev till kundservice. På två månader har vi inte hört ett jota. Jag hade faktiskt glömt bort att jag skickade mailet.

Men så igår då hände det någonting. Nea hade fått ett utbetalningskort. 1000 kr för ”reklamation” stod det. Jag har alltså inte fått svar från kundservice där de åtminstone försöker måla över den dåliga service som vi klagade på.

I stället skickar de en check på 1000 riksdaler. Och jag undrar hur de tänker? Tror Apollo att vi nu ska göra en helomvändning och plötsligt fundera på att åka med dem igen?

Eller kanske är det så att de av tonen på mitt brev fattade att vi aldrig mer kommer att åka charter?

Nåväl. 1000 kr räcker till en middag och två matchbiljetter till Inter-Fiorentina om en månad.

 

Träningsfri helg

Allright. Det blev ingen träning under helgen. Kroppen reagerade inte jättepositivt på fredagens pass och jag beslutade mig för att ta det lugnt under helgen. I dag känns det som ett grymt bra beslut. Det bara spritter i benen och jag längtar ut i den kalla höstluften. Kanske smiter jag från jobbet lite tidigare i dag?

Det har hur som helst varit en fantastisk helg i TV-soffan. Jag har fått se Inter och Skellefteå vinna, Tottenham och AIK ta poäng och dessutom har stormatcher som Chelsea-Liverpool och Sevilla-Real Madrid funnits i utbudet. Hur ska jag ha tid att ha barn (some time in ze future) när det finns så mycket sport på tv? Hur löser ni det, ni som är föräldrar?

 

Allt på ett kort

Detta är ju helt vansinnigt! (Om det nu är sant…)

 

En vettig republikan?

även här:

Jag är inte nog insatt för att utan isdubbar ge mig på en helhetsbedömning, men det som slår mig utifrån det man kan läsa sig till är att de amerikaner som är emot denna sjukförsäkring framstår som så vansinnigt själviska. 44 000 dör varje år för att de inte har någon försäkring. Det är ju helt fucked up.

 

Hopp om livet

I söndags stack Nea ut och sprang och det väckte ett sug i mig. För första dagen på en vecka hade jag inte ont i min höft och tillslut knöt jag på mig skorna och sprang ut i regnet.

Luften var helt underbar, men höften strejkade direkt. Det småhögg i höften under den första kilometern som avverkades på cirka 5,35. Men sedan flöt det bara på. Det kändes som lätt jogg och ändå kapades kilometertiderna till 5,25, 5,16, 5,01. Sista kilometern ökade jag tempot och pressade till 4,30.

Nea masserade höften efteråt och i dag, två dagar efter, har jag faktiskt ingen smärtkänning i höften. Och det känns för jävla skönt. Visst, jag kanske inte kan springa längre pass (och måste kanske tillfälligt döpa om min blogg?), men kan jag köra 5 km-pass med rätt bra kvalité så är det inte så pjåkigt.

Jag ska testa 7 km någon gång under veckan och se om smärtan kommer framkrypandes. Två dagar innan vår smekmånad joggade jag nämligen knappa 7 km och hade ont i flera dagar efteråt.

I går körde jag styrka och jag känner träningssuget börjar komma tillbaka. På jobbet har vi pratat om en träningspott som går ut på att om man inte klarar av 4 pass i veckan (och ett antal kriterier för dessa pass) så får man böta en lunch.

Förhoppningsvis blir det en trigger för mina något lata kollegor, samt för en själv att föregå med gott exempel.

 

Off to Norrköping

Köpte på medeldists inrådan en Pilatesboll. Hoppas den gör mig starkare i röva. Det verkar som att den ger massor av träningsvärk i alla fall…

I söndags körde jag styrka på Nautilus, totalt en timmes träning, och i går körde jag rullskidor 5 km och Pilates efter det.

Dock är jag lite bekymrad. I över en månad har jag känt mig snorig, hängig och lite hostig. Jag kan träna, men jag känner mig inte hundraprocentlig.

Vi drar ner till Norrköping i dag och jag hoppas att det blir något pass där nere. Kanske kör jag ett testpass på 5 km i dag. Efter gårdagens pass på rullskidor har jag ont i både rygg och nacke. Hade träningsvärk efter söndagens styrkepass och var helt orkeslös igår, så jag antar att värken kommer från bristande teknik.