Alldeles nyss uppdaterade jag min Facebookstatus. Jag skrev att jag sprungit i Stadsskogen med ULK och att det var krävande, men kul. Minuten efter ringer svärmor och är orolig för att jag ger mig på såna tokigheter. 2009 liksom.

Egentligen var passet i sig inte så himla tufft. T/R till stadsskogen, totalt cirkus 4 km + två varv i skogen på vardera knappa 2,5 km. Dock var det långt ifrån lättsprunget i skogen. Det var i princip obanad terräng och det hade snöat några decimeter. Dessutom har jag varit helt färdig i huvudet hela jävla dagen idag.

För första gången på evigheter har vi sovit 8h två nätter i rad. Ändå kunde jag knappt hålla mig vaken kring 21-tiden igår, och hela dagen i dag har jag känt mig likadan: hängig, sliten och helt förstörd.

Jag hoppas att jag inte har något skit på G i kroppen. Under julen ska det bli hårdträning och jag har inte tid att vara sjuk!

Eftersom jag tajmat min form till perfektion (Eller inte.) så kliar det rejält i kroppen efter att få springa lopp. De närmaste loppen blir Bore Cup-deltävlingarna i januari, februari och mars. Sedan blir det eventuellt en halvmara eller mara i Oakland i mars månad. Min marskalk AA ska nämligen gästforska vid Berkeley från mars till juni, och då tänkte jag, Nea och Bonus besöka honom under en veckas tid.

Och varför inte tajma in det med ett lopp?

Om vi inte åker just den helgen (loppet är den 28:e mars) så blir det att springa både Premiärmilen och Göteborgsvarvets testlopp. Jag har hittills inte hittat några lopp i april som lockar, så än så länge ser det ut att bli en lucka till Kungsholmen Runt och Göteborgsvarvet innan årets stora mål – STOCKHOLM MARATHON.

Sedan tänkte jag att vi skulle ta husvagnen (Jo, jag är seriös.) upp till Östersund och springa deras halvmara i slutet av juli. Beroende på lottningen till New York Marathon så får vi se om jag springer Berlin Marathon i september. Ifall jag lottas in till NYC Marathon så kanske jag istället springer Lidingöloppet.

Det spritter i benen! Jag vill springa lopp! Dock är jag inte lika sugen på dagens träningspass med Uppsala Löparklubb. Jag känner mig lite hängig och sliten och skulle helst bara lägga mig ner i sängen. Ett intervallpass i ymnigt snöfall är inget som lockar denna decemberdag.

Tokstollen Dean Karnazes berättar om hur han värmer upp inför LA Marathon genom att springa de 16 milen från Santa Barbara till LA dagen innan loppet.

Hade det inte varit för Uppsala löparklubb så hade jag inte sprungit idag. Kroppen bara skrek: ”Gå och lägg dig i sängen, din dumme fan! Det är EN grad ute, Vinterstudion med André Pops klockan 10 – varför ända in i helvete ska du springa idag?”

En stund lyssnade jag på den obstinata kroppen. Jag snöt mig, hostade lite lätt, alla ursäkter fanns där för varför jag bara skulle lägga mig i sängen igen och skita i att köra det långpass jag tänkt på hela veckan.

Men jag stack såklart iväg till Studenternas för dagens långpass med Uppsala löparklubb. Dock ska gudarna veta att det var rejält motigt. Första 4-5 kilometrarna var jag en passiv medlem i gruppen. Jag snackade inte med någon av dem och jag bara hängde på i bakgrunden. Två killar vek av vid 6 km och jag var sugen på att hänga på dem och bara notera 12 km idag, men jag bet i. Några gubbar vek av vid 8 km och de planerade att köra bara 16 km.

Men då hade jag gått från en passiv medlem av löpargruppen till en ytterst aktiv sådan. Efter fem kilometer beslutade jag mig för att lägga mig i täten och hjälpa till med farten. Och detta förändrade mitt humör helt och hållet. Precis som i tisdags så fick jag en sådan enorm kick av att vara där framme och hjälpa till, känna att jag faktiskt kan mäta mig någorlunda med dessa superduktiga löpare.

Kilometerna avverkades snabbt som minuter. Pip! Pip! Pip! Klockan annonserade att vi höll kring 5.20-tempo hela vägen. Åter vid studenterna hade jag varit ute i 1.43.55 och sprungit 19.46 km, vilket ger ett snitt på just 5.20/km.

Så sjukt nöjd, så sjukt stolt över mig själv. Denna vecka har jag noterat 39.3 km totalt, vilket är riktigt jäkla bra för att vara mig. Nu ska jag återgå till tv-soffan och vinterstudion. Jag svär alltid över den förbannade räkningen som kommer från Radiotjänst, men under vinterhalvåret känns det fantastiskt att se Vinterstudion varje helg. Jag älskar André Pops!

När jag klädde av mig efter tisdagens intervallpass så insåg jag det komiska att inte ett enda plagg var av samma märke:

Skor: New Balance
Sockar: Nike
Tights: Adidas
Underställ: Helly Hansen
Löparjacka: Asics
Reflexväst: SOC
Mössa: New Balance
Handskar: Craft

Det är ju en närmast osannlik mix av märken, eller kan det se ut så för andra också?

I dag på lunchen sprang jag 10 km på löpband @ 4.54-tempo, dvs på 49.05. Nu ska jag nog vila benen fram till på söndag då det blir ett långpass. Ikväll blir det julbord # 2 för i år. Jag är inte ett dugg sugen. Efter ett julbord står maten mig upp i halsen.

2500 procents straffavgift fick jag precis eftersom jag betalade min trängselskatt två dagar för sent. Det har varit tal om att denna straffavgift ska slopas efter nyår, men jag vet inte hur det blev med detta beslut.

Vilken rolig månad!

2600 verkstad
500 kr Transportstyrelsen
350 p-böter

Fuck

Blandade även ihop Vitargo för första gången sedan i våras.

På grund av min förbenade höftskada har det blivit ytterst få intervaller senaste halvåret. Men igår var det dags igen. Under helgen var det flera ULK:are som frågade om jag skulle komma på tisdagens träning. Jag svarade lite tvekande. Intervaller… hujedamej! Samtidigt känner jag mig i bra form och väldigt nyfiken på att se hur stark jag är. Så nyfikenheten besegrade min fruktan och jag stack till Studenternas igår för den träning som börjar 17.15.

På schemat stod backlöpning uppför de backar som Uppsala Löparklubb kallar ”tvillingbackarna”. Det kändes riktigt bra under varje intervall. Förvisso kom syran i slutet av varje backe, men jag skakade av mig tröttheten rätt fort och när vi sprungit ner för backen så var jag redo att springa upp för densamma igen.

Under de två sista intervallerna pressade jag på rejält och sprang förbi flera av mina löparkamrater. Jens peppade på mig rejält när jag rusade upp för sista backen. Den eufori jag kände var sanslöst härlig.

Jag är i form.
Jag är stark!

I dag känner jag mig lika euforisk. Många kollegor har frågat hur det gick igår kväll och jag bara ler ett stort leende. Med löpskolning, uppvärmning och nedjogg blev det 9,84 km igår. Nu har jag kört fem hårda pass de senaste sju dagarna och känner att jag måste vila till imorgon innan jag vågar springa igen.

Helgen var ett enda långt lyckorus. Världens bästa Bonus kom på besök på fredagskvällen. Det blev vin, tv-spel, snack och lagom sent i säng (01 jämfört med 04 då vi sprang Tömilen) innan det var dags för löparsömn inför lördagens Bore Cup i Östhammar. Vi var totalt ett tiotal medlemmar från ULK som begav oss 6,5 mil norrut för att springa detta mycket trevliga lopp. Jag sprang i mål på 43.15 (4.29-tempo) och Bonus kom i mål på 41.29. Loppet var dock ”bara” 9.66 km, men nu visste vi om det innan loppet, jämfört med Blodomloppet då man besviket konstaterade att man bara hade sprungit 9,82 km.

Hur som helst: ett mycket trevligt formbesked.

I går var det premiär för TSM Uppsala. Det första, av totalt tio planerade pass, var 13,1 km och gick i 5,09-tempo. När jag summerar vecka 49 kommer jag upp i 37,5 km – den bästa vecka jag haft sedan vecka 17 (!).

Den fina träningen gjorde att jag kunde svälja att Skellefteå, Islanders, Inter och Tottenham stod för mycket bleka insatser under helgen…

Fyra dagar i Milano sätter sig, bokstavligen, på kroppen. Vin, öl, pizza och massa, massa godsaker slängde vi i oss under vår långweekend i modestaden. Det var förbannat roligt att vara där, trots att detta var resa nummer sju till Milano. Förutom mat blev det mest shopping och så en fotbollsdag på söndagen. Det var grym stämning när Inter slog tillbaka Fiorentina med 1-0. Vi upplevde ett vansinnigt biljettstrul som jag har skrivit ner i en krönika på svenskafans.com

Vi kom hem kring midnatt på måndagskvällen. Tisdagen försvann i en dimma av verkstadsbesök och jobb och innan jag visste ordet av var det onsdag och dags att straffa kroppen. Och det rejält!

I går körde jag löpband. Från början tänkte jag köra en mil på 50 minuter. Men efter drygt 2 km löpning föreslog min kollega AH att vi skulle köra 45 minuters löpning och se hur långt vi hinner på den tiden. Då blev jag triggad. En mil kanske?

Första 2 gick på 10.06. Efter 45 minuter hade jag hunnit med 9,93 km + att jag råkade komma åt nödstoppen efter 3 km. Den största nackdelen med löpband är att det tar så lång tid för bandet att accelerera. Efter en minut har man oftast bara hunnit dryga 100 meter. Så… med det sagt så kanske jag hade hunnit 10 km ifall jag inte råkat komma åt den där jävla knappen. Nu fick jag två långa starter under gårdagens pass.

I dag fick jag med mig två kollegor. Vi beslutade oss för att köra ett Quartathlon. Jag körde 10 minuter cykel, 10 minuter rodd, 15 minuter löpning (bara för att 10 kändes så fjuttigt) och så avslutade jag med 10 minuter på crosstrainern. Facit från passet:

10 minuter cykel: 7,82 km
10 minuter rodd: 2215 m
15 minuter löp: 3,15 km
10 minuter CT: 860 m

På lördag väntar deltävling ett av Bore Cup och på söndag är det premiär för TSM Uppsala. Detta blir nog en riktigt fin träningsvecka!

På tips från my main man AA fick jag denna video. Och jag önskar att vi hade dansat så, i stället för vår bröllopsdans som vi övade en kvart på (vilket påverkade resultatet).