Domedagen är här

Inom Waldorfpedagogiken talar man om fyra temperament: melankolisk, sangvinisk, kolerisk och flegmatisk. Det sägs att varje människa har två av dessa temperament närmast sig. Så, vilka är mina?

Det mest självklara svaret är MELANKOLISK. I dag körde jag ett testpass på 7,3 km. Ingen träning på 8 dagar. Voltaren, Ibumetin, rehab. Och så nya skor.

Första tre kilometrarna gick lätt och utan känning i höften. Men sedan kom den-där-gnagande-känslan.

Helvete. Nu kommer det.

Vid fyra började höger skinka fyllas av bly och sedan gjorde det ont hela vägen hem. Jag blev så less och bedrövad att jag bara kände för att skrika rakt ut och sedan lägga mig på en av ängarna vid Uppsala högar och bara dö.

Allt-är-kört. Det-blir-ingen-Mara-i-år.

De svarta molnen tornade sig i huvudet. När jag kom hem la jag mig bara på vardagsrumsgolvet och tittade upp i taket i en halvtimme.

Jag skulle nog behöva träffa Marathonmia. Hon är nämligen uber-sangvinisk. Jag skulle behöva lite av hennes positiva energi just nu.

 

Diagnos: Trochantertendinos

Det var längesedan någon annan än Nea bad mig strip down to my under wear för att sedan knåda min behind… I dag var jag alltså hos Citynaprapaten som gav mig diagnosen Trochantertendinos, en inflammation i en sena som fäster i skinkan. En jättetrevlig naprapat böjde och hade sig under över en timmes tid och gav mig sedan lite rehabtips.

Det lutar allt mer åt att jag nog fått detta för att jag gick till lättare skor och benen inte pallade att jag gick från tegelstenar till lättviktare, vilket orsakade denna överansträngning.

Nu ska jag köpa ett par stabilare skor och köra rehab. Sedan blir det enbart jogg ute i Röbo de närmaste veckorna.

 

Naprapat bokad

Såja. Slut på hobbyspekulationerna. Jag tog det säkra före det osäkra och bokade ett naprapatbesök imorgon eftermiddag. Jag måse få bukt på detta problem. Annars blir det definitivt inget Marathon under hösten. Trots min skada hade jag en helt ok vecka 29 som såg ut enligt följande:

Måndag: Pilates 20 minuter + 5 km löpning @ 5:21
Tisdag: Vila
Onsdag: 10,54 km löpning @ 5.29
Torsdag: Uppvärmning 1,4 km löpning – Styrka 30 minuter Nautilusprogrammet – Nedvarvning cykel 6,3 km.
Fredag: Vila
Lördag: 10 km rullskidor @ 5,08
Söndag: 16,6 km löpning @ 6.07

Det som sticker ut negativt är att jag inte körde plankan en endaste gång.  Inte heller blev det någon kvalitétslöpning eftersom jag har ont i höften. Annars var det en habil vecka, även om jag har som mål att köra sex pass i veckan.

 

Testpass # 4 – långpass med handbroms

Verdamt! Förbannat! Arrrrrgh! Så kan man väl sammanfatta mina känslor efter dagens halvlånga pass på 16,6 km. Jag stack ut mot Uppsala högar och Röbospåret med målet att köra ett långpass. Eftersom det gick bra förra lördagen då jag sprang med Linus, då vi sprang ute i Röbo och i lugnt tempo, så tänkte jag att jag kör ett liknande pass i dag, fast mycket längre.

Det gjorde ont i min löparsjäl att hålla 5.45-tempo, då benen bara skrek efter att få springa snabbt.

Men handbromsen var i och enbart tvåans växel fick nyttjas. Detta skulle gå luuuugnt. Och lugnt gick det. I Röbos branta backar gick det skrattretande långsamt, men jag skulle bara ta det lugnt och inte stressa kroppen allt för mycket. De sämsta kilometrarna gick därför i ungefär 6,30-tempo.

Efter 14,5 km vände jag hemåt och tänkte avsluta med en femma kring våra kvarter. Men efter bara 500 meter på asfalt så gjorde det sjukt ont i höften. Jag fick avbryta och nöja mig med 16,6 km.

Så, lite felsökning? Vad kan vara problemet egentligen?

Jag kollade på lite olika forum och två svar verkar återkomma till folk som säger att de har ont i höften.

1. Du är kanske svag i bålen?
2. Du borde köra mer benstyrka!

Jag tror inte att jag är för svag i bålen, däremot har jag nästan helt negligerat benstyrka de senaste tre månaderna. Jag har kört benböj hemma några gånger, men inte gjort maskinövningar på Nautilus.

Därför körde jag ett styrkepass på Nautilus i torsdags (som gick jävligt bra, faktiskt och i går blev det ett rullispass på 10 km.)

I dag frågade LK mig om det inte kan vara så att skorna passar mig illa. Det skulle ju faktiskt kunna vara så, då jag gick ner cirka 80 gram per sko iom mitt skoköp i maj.

Men… kan det verkligen vara så enkelt? Slitaget i höften kommer ju efter några kilometer, så jag hoppas att det helt enkelt är så att jag behöver köra mer benstyrka och att jag inte behöver gå tillbaka till mina tegelstenar till New Balance-skor som jag köpte i NY förra året.