Liten skönhet

Trots min påtagliga bakfylla lyckades jag ta mig ut på en löptur i lördags. Det blev 10,2 i blygsamt 5.51-tempo och med ömmande, småsvullna knän. Kanske inte helt optimalt att springa med extra fluids i knäna, men det kändes skönt att rensa bort sviterna från gårdagens ypperligt trevliga kväll.

På kvällen såg vi Little Miss Sunshine, en haussad film om en något vrickad familj. *Fuck, nu nös jag återigen. Jag har gått och blivit förkyld tror jag, antagligen för att hobbyarkitekten som ritade vårt företags byggnad glömde bort att vi i Sverige faktiskt mestadels har det rätt svalt. Konsekvenserna av hobbyarkitektens arbete har resulterat i att om det är varmt så är det galet varmt och det krävs en AC-ingenjör för att kunna bemästra AC:n. Och när det är svalt, såsom i dag, så är det så kallt att vi sitter med tjocka tröjor och lik förbenat så fryser vi och fingrarna stelnar till*

(oops, nu svävade jag ut en del)

Nåväl, förkylningen gör att jag inte orkar med någon djupare analys, som jag faktiskt var rätt sugen på att skriva. Några snabba tankar om filmen:

- Greg Kinnear är vidrig, och han gör det bra. Jag vill kliva in i min 42-tummare, rycka ut honom och släppa lös Nea på honom som blev riktigt förbannad under filmens gång.

- Steve Carell imponerar i en seriös roll. Förvisso är han rätt rolig i 40 year old virgin, men jag har inte haft någon särskild respekt för honom, förrän efter denna film. Jag tycker att han är trovärdig.

- Feel-good-film. Trots all misär så lämnar filmen ett positivt intryck. Jag kommer knappast att minnas den om några år, men den gav en hel del skratt och det är ju faktiskt rätt… härligt.

–
Natten mellan lördag och söndag sov min svåger och hans tjej över i vår lägenhet. De sov gode länge, vilket gjorde att jag inte kunde göra som vanligt på söndagsförmiddagarna och bara lägga mig i soffan och njuta av att vara ledig. I stället läste jag El Choco, boken om svensken som åkte dit för att ha försökt smuggla kokain ur Bolivia.

Min bokhylla är full av böcker som jag köpt men sedan aldrig läst. Därför har jag smärtsamt sneglat på El Choco varje gång jag handlat på ICA och tänkt ”I helvete, läs de böcker du har först!” Men i lördags var det rea på Konsum och jag köpte boken för blott 39 riksdaler. Sjukt värt. För som jag läste! Vanligtvis är jag en ganska så rastlös själ och det kräver en rejäl ansträngning för att jag ska läsa mer än 30 sidor i sträck. Nu läste jag 75 på söndagsförmiddagen och fullkomligen slukade vartenda litet ord om Jonas Anderssons äventyr i Bolivia.

Boken rekommenderas något så fruktansvärt mycket. I dag har det blivit 10 sidor till och jag ska läsa ikväll innan jag sluter mina ögon i väntan på tisdag.

—

Jag lyckades slita mig från boken och fick en rejäl genomkörare på söndagseftermiddagen. Det blev drygt en timme och trekvarts styrketräning (som känns rejält i dag) vilket gav följande träningsfacit:

2 löppass á 10,2 km
3 Pilatespass (två innan styrketräning, ett innan ett löppass)
2 styrkepass
1000 meter simning

Ett helt ok facit så här in retrospect. Denna vecka hoppas jag kunna utöka till tre löppass.

—

Kvällen avslutades med – nåja – ännu mer kulturellt kapital i form av National Treasure 2. Jag vet inte varför, men jag blev lite sugen på en äventyrsfilm och min DVD-samling kryllar inte direkt av filmer i den kategorin.

Vettifan vilka adjektiv man ska förära en sån här film med. Dammig? Seg? Den duger absolut som förströelse och skulle någon annan än Nicholas Cage ha huvudrollen så skulle jag säkert ha uppskattat den mer. Men nu är den förbannade plastikopererade fjanten den som frontar filmen och, ja, vafan, jag har börjat avsky honom.

Jag uppskattade Änglarnas stad, jag tyckte Face/Off var cool första gången jag såg den (och koppade ”handen-över-ansiktet-gesten” för att säga ”jag älskade dig” till åtminstone två flickvänner efteråt…), jag gillar Adaptation och i Leaving Las Vegas är han grym. Bringing Out The Dead är faktiskt sevärd. Och ju mer jag skummar genom hans CV på imdb.com så ser jag att han har ju faktiskt en del filmer som är habila.

Ändå tål jag inte att se karln. Fan, nu får jag ju dåligt samvete när jag inte kommer på en rimlig ursäkt till mitt förakt för honom.

Vad tycker ni om honom? Varför avskyr jag honom?
Shoot.