Coach Örtenvik & Lunch Running

Nöjd coach

Jag har som sagt fått 27 kollegor att anmäla sig till Göteborgsvarvet. Innan sommaren körde vi en hel del pass på tisdagslunchen. I dag var det nypremiär och med mig fick jag… en kollega. Lite dålig uppslutning. Å andra sidan fick jag med mig kollegan SG som jag verkligen uppskattar att springa med. Inte för att han är snabb, för det är han inte, men han är envis som få. I dag flåsade han väldigt mycket redan efter tre kilometer, men jag visste att jag skulle kunna höja farten och att han skulle hänga på.

Efter tre kilometer började jag öka farten och peppade min kollega. Som ni ser så svarade han väl på min coachning.

5,52
5,51
6,12
5,52
5,28
2,15 (4,48-tempo)

Nästa vecka ökar vi på med 2-3 kilometer. Eventuellt kör jag ett lättare styrkepass i kväll. Back to work!

 

Lunchlöpning med stela ben

Tisdag är alltid den värsta dagen på veckan. Varje måndag sitter jag uppe sent och jobbar och känner mig därför extra sliten morgonen efter. Add to that att i morse så kom träningsvärken efter Kungsholmen Runt. Jag var stel i låren, hade ont i hälsenorna och var inte ett dugg sugen på att springa. Men lunchlöpning stod på schemat. Mina två adepter behöver tuktas och jag tog mitt ansvar och stack ut på en 7,78 km-runda som klockades på cirka 44.30 – en säkning med 1,44 från sist vi sprang den rundan.

I början kände jag mig fruktansvärt sliten och seg, men efter en skogspassage mot Skölsta där jag ökade tempot rejält så kände jag mig pigg och fräsch och redo att erövra Uppsala. I slutet av varje lunchpass brukar jag trigga mina kollegor genom att agera Lasse Granqvist som kommenterar det kommande Blodomloppet som i princip hela jobbet ska springa. Sista kilometern gick på 4,37-tempo och totalt fick vi en snittid på 5,44. Jag är möcke nöjd över mina adepters utveckling!

I kväll väntar återigen marktjänst. Nea jobbar för sjunde dagen i rad och har dessutom massa att göra med sin C-uppsats. Tur att jag springer så att jag har energi nog till att handla, diska, göra mat och peppa min blivande fru.

Blivande fru ja… jag insåg häromdagen att det är tre månader kvar tills vi ska gifta oss.
Scary shit.

 

Veckans tredje och fjärdepass

I går körde jag ett rejält styrkepass hemma i vardagsrummet. Först Pilates 20 minuter och sedan plockade jag fram hantlarna (och dammade av dem). Biceps, axlar, armhävningar, ryggups, rygg, triceps, borzovsteg och så avslutade jag med 10 minuter plankan.

I dag innan lunch så tjatade jag rejält på mina kollegor. Men ingen ville springa, trots det underbara löparvädret. Tillslut, fem minuter innan jag skulle sticka iväg, så fick jag med mig en av mina kollegor. Och det blev ett skönt lunchpass på 10,02 km (58 minuter <-> 5,47-tempo)

Min kollega är en bit från formen och jag sa att jag skulle pressa henne under 6-tempo. Förra gången vi sprang gick sträckan på 47.30 (7,76 km) , men då stannade vi två gånger: ena gången pga hjärtklappning för henne och andra gången på grund av att hon blev trött efter att vi sprungit igenom den snåriga skogen.

Nu skulle vi alltså kapa 8 sekunder per kilometer. Skulle det gå?

5.58
5.44
5.57
6.41 (genom skogen där man inte kan ta ett normalt löpsteg)
5.48
5.56
5.54

Tillslut stannade vi på 46.15 och ett snitt på 5.58! Kollegan var jävligt slut men också jävligt nöjd. Vi hade motvind i 2,5 km och det blåste R E J Ä L T.

När vi var klara började de-på-mina-axlar diskutera. Den ena argumenterade att det kan vara skönt med en lätt lunchjogg och att jag faktiskt borde nöja mig med det.

Från den andra axeln kom argumentet att det är fånigt att bara springa 7,76 när jag ändå känner mig relativt pigg (även om jag kände av gårdagens styrkepass).

Som ni ser på min kilometermängd så sprang jag alltså ytterligare drygt 2,2 km. Först tänkte jag rusa iväg och snitta typ 4,15-tempo. Det kändes kanonskönt första 500 meterna. Solen sken, benen kändes bra och jag kände mig redo att avsluta mitt lunchpass med två hypersnabba kilometrar.

Men sedan kände jag av insida lår. Det högg till lite och jag blev tveksam och saktade ner tempot… funderade på att avbryta… men tillslut visade jag vilken kilometerknarkare jag är då jag ändå fortsatte tills jag hade sprungit dryga milen.

Sista km gick på
5,15
5,12
5,23

Jag både skäms och är stolt.