Three days without training makes Henrik… crazy!

Läste att James Blunt inte godkände att denna låt kom med på Weird Al’s nästa skiva… lamt.

I dagarna har vi fixat de sista sakerna till bröllopet. Nu fattas bara fluga och skjorta till mig. Jag är fortfarande öm efter att naprapatens töjningar, så det var lika bra att vi kunde bocka av en hel del saker från listan. Men. Det är underligt vad som händer med mig när jag inte tränar på några dagar. Jag kan gå från att köra ett pass på söndagen och känna mig supervältränad och nöjd med mig själv, till att tre träningsfria dagar senare känna mig helt värdelös, trött och sliten.

Samtidigt har det nog lite med anspänningen att göra. I går kände vi oss båda två lite sjuka. Det är ju klassiskt att när man väl kan släppa massa saker så öppnar kroppen upp för massa sjukdomar som vill invadera kroppen.

 

Deprimerad

I går simmade jag 60 längder (1500 m) och det kändes jäkligt bra. Ingen känning alls i sätesmuskeln. I dag känns den precis som vanligt: tokinflammerad. Så jävla tråkigt att det inte ger sig trots stretch, Voltaren och Ibumetin.

Sedan verkar det som att ingen vill springa Marathon med mig i höst. Bloggänget drar till Berlin. LK har inte råd att dra ut i Europa eftersom han bor långt uppe i norr.

Sedan finns det inga som kan/vill. Linus är ju grymt vältränad, men han vågar sig inte på utmaningen… så, alternativet kanske är att springa Umemaran?

Men… nej. Dels går den blott två veckor efter Lidingö och dels så är det nog förbannat tråkigt att springa i ett kallt Umeå tillsammans med 300 andra löpare.