Hopp om livet

I söndags stack Nea ut och sprang och det väckte ett sug i mig. För första dagen på en vecka hade jag inte ont i min höft och tillslut knöt jag på mig skorna och sprang ut i regnet.

Luften var helt underbar, men höften strejkade direkt. Det småhögg i höften under den första kilometern som avverkades på cirka 5,35. Men sedan flöt det bara på. Det kändes som lätt jogg och ändå kapades kilometertiderna till 5,25, 5,16, 5,01. Sista kilometern ökade jag tempot och pressade till 4,30.

Nea masserade höften efteråt och i dag, två dagar efter, har jag faktiskt ingen smärtkänning i höften. Och det känns för jävla skönt. Visst, jag kanske inte kan springa längre pass (och måste kanske tillfälligt döpa om min blogg?), men kan jag köra 5 km-pass med rätt bra kvalité så är det inte så pjåkigt.

Jag ska testa 7 km någon gång under veckan och se om smärtan kommer framkrypandes. Två dagar innan vår smekmånad joggade jag nämligen knappa 7 km och hade ont i flera dagar efteråt.

I går körde jag styrka och jag känner träningssuget börjar komma tillbaka. På jobbet har vi pratat om en träningspott som går ut på att om man inte klarar av 4 pass i veckan (och ett antal kriterier för dessa pass) så får man böta en lunch.

Förhoppningsvis blir det en trigger för mina något lata kollegor, samt för en själv att föregå med gott exempel.

 

Lätt testjogg # 2

Tänkte köra en mil i går kväll, men Nea ville ha en kompanjon till ett Pilatespass. Så det fick bli magträning för andra dagen i rad. Efter passet blev det 5 km jogg i 5,21-tempo. Tyvärr fick jag lite känning i höften/skinkan.

Hade tänkt att jag skulle köra en mil terräng i dag, men jag får köra en vilodag i stället och hoppas att benen känns ok i morgon. En mara känns sjukt långt borta. Dels för att ingen vill följa med mig någonstans och dels för att jag inte får de förbannade långpassen i kroppen.

 

Vecka 27 i backspegeln: stabil vecka återigen

Precis som förra veckan lyckas jag köra tre löppass, två pass på rullisar och ett styrkepass. I lördags körde jag först rullskidor på eftermiddagen. Dock fick jag avbryta passet på grund av massiva åskmoln över Svartbäcken. Det blev blott 6,8 km i stället för en planerad mil.

Några timmar senare körde jag ett milpass som gick ganska fint. Tyvärr, tyvärr, tyvärr, så sitter det onda kvar i höften. Jag kan springa, men det gör ont. Kanske dags att gå till en sjukgymnast eller naprapat?

I går blev det ett styrkepass och det är jag jävligt stolt över. Jag hade suttit och kollat på Roddick vs. Federer i flera timmar. Lägenheten var tokvarm. Jag kände mig helt orkeslös. Men jag ville ändå så gärna köra ett styrkepass. Matchen drog ut på tiden så då gick jag och hämtade hantlarna och körde igenom hela kroppen, trots att jag kände mig jäkligt svag i kroppen.

Summa sumarum: stabil vecka med drygt fem timmars träning. Men jag börjar känna en liten gnagande oro över att jag inte får till långpassen.

 

Fartlek med solen i zenit

Efter passet blev det matlåda. Gårdagens lax-, haricot vert- och broccoliomelett. Smaskens! Nya Runners kom också i går, men tydligen har den funnits i affären sedan förra veckan…

Solen stod i zenit och innan jag stack iväg satt jag på kontorsstolen och velade i över en kvart om jag skulle äta min lunch eller springa. Lunch/Springa. Lunch/Springa? Det var en tuff inre kamp!

Tillslut vann förnuftet och det blev ett mycket tungt pass i gassande solsken. Jag körde styrka igår och därför var kroppen inte alls med på noterna. Det kändes lite som om jag hade på mig den där sumodräkten som vi brottades i på min svensexa.

Hursomhelst. Jag konstaterade efter 2 km att ett ”vanligt” pass i 5.20-5.30-tempo var ohållbart. Det skulle bli för tråkigt och så skulle jag kanske tuppa av pga värmen och tristessen.

Just efter att klockan pipit och signalerat 2 km så ökade jag tempot i 400-500 meter. Sedan vilade jag typ 200 m innan jag sprang den ungefärliga kilometern genom vedyxaskogen.

Som jag många gånger skrivit är terräng verkligen inte min kopp te. Det är härligt att springa i skogen, men inte när man hela tiden måste titta nedåt och se till så att man inte trampar snett på någon rot eller sten som ligger överallt på marken.

Kilometern genom skogen gick långsamt, trots att jag sprang väldigt högintensivt och pulsen var på topp så gott som hela tiden.

Efter skogen andades jag ut 2-300 meter innan jag ökade farten och höll 3.45-tempo i några hundra meter för att sedan sakta ner till cirka 4.45-tempo. Sedan växlade jag tempo under varierande sträckor.

1 km lugnt
400 snabbt
400 lugnt
200 m snabbt
200 m lugnt

Jag avslutade med 430 meter på 1,45 (4.04-tempo) och slängde mig sedan ner på marken och andades häftigt.

Lite småskumt att klockan noterade 7,71 km då den under de tidigare passen fångat upp 7,77, 7,77, 7,78 och 7,79 km.

Kilometertider:
5.38
5.31
5.08
5.45
4.27
5.12
4.54
3.32 (4.42-tempo)

 

Sanslös form!

Mmm… Vitargo

Målet för dagen var att tukta kroppen. Jag tänkte testa att springa utan vätska, trots att solen värmde rejält. Sedan åt jag godis, chips, energikaka och satt och spelade Football Manager tills mina ögon var fyrkantiga.

Jag var inte kroppsligt förberedd. Men det var oväsentligt. Nyckeln till att bli en bra löpare är att kunna hantera kroppen när den säger ifrån. Och det började den göra efter ungefär en mil.

5.07
5.09
5.09
5.13
5.05
5.09
5.15
5.06
5.08
5.27
-
51,54 efter 10 km. Drygt 5,11-tempo. Sista kilometern går uppför och jag började känna mig lite tung i låren.
-
5.28
5.26
5.37
5.18
5.29
5.18
5.18
5.12
5.08
5.17

Kilometer 11, 12 och 13 gick långsamt. Jag försökte öka lite under den 14:e och lyckades pressa ner tiden lite. Sedan tappade jag igen under den 15:e som går lite uppför. Men jag beslutade mig för att försöka avsluta fint, samtidigt som jag sprang avslappnat.

Sista fem var fantastiskt sköna kilometrar. Det hade suttit jäkligt fint med lite Vitargo till hands, men jag lyckades ändå hålla ett bra flyt i steget. 20 km på 1,45,30 dvs 5,16-tempo.

Bästa långpasset någonsin.
Möcke nöjd!

Jag konstaterar att det tråkigt nog finns få lopp runt hörnet. Har ni några tips så får ni gärna skriva in dessa i kommentatorsfältet.

Cheers!

 

Årets tyngsta pass

Before and after shot – var mycket tveksam till om jag skulle träna eftersom jag var så himla slut i kroppen.

Klockan var bananas i början och visade 130 meter typ 100 meter från där det är i verkligheten. Otroligt trött i kroppen, vilket sätter sig i huvudet och gör mig deprimerad. Pollen? Jag hoppas att det är pollen som gör det och att jag inte blev så sliten av ett intervallpass.

Totalt 8,46 km på drygt 50 minuter.

6.33 (upp för en vägg till backe, men diffade nog cirka 100m)
5.53
5.52
5.42
4.48
6.09 (backar igen)
6.18 (vägg i två etage)
6.34 (backe igen)
+ 460 meter

Fy fabian vad jobbigt pass. Det kan bara bli bättre än så här. En positiv sak är dock att jag upptäckt de sjuka backarna jag faktiskt bott bredvid i tre år. Här ska det nötas inför LL. Klarar man sig uppför 90 gradiga backar så blir LL en barnlek.

 

Kvällspass: Damn You To Hell, Garmin Forerunner!

Sprang just dagens andra pass. Enligt min gamla Jogg.se-mätning är det 7,43 km. Sedan kom hybridfunktionen och då blev den snabbt 6,8 km. Och för en tid sedan så kom nya kartor för Uppsala. I stället för snöiga otydliga stigar är det nu klara sommarbilder. Ny mätning: 6,66 km.

Min Garmin däremot… den tyckte att dagens pass var 6,59 km. I höstas mätte Garmin längre än så… så jag vet inte.

Jag köpte min Garmin Forerunner för att alltid veta hur långt jag springer. Turns out: man klarar sig lika bra utan en Garmin Forerunner om man köper den för att bara mäta distans.

Äh, nu ska jag äta.

6,66 km: 32,22 (4,52)

 

Lunchpass

Vi har börjat få lite kontinuitet i våra tisdagsträningar på jobbet. Nu fick jag med mig en ny ”medlem” och vi körde ett lite längre pass jämfört med det 5,5-pass (+löpskolning) som vi brukar köra. Det blev ett pass genom snårig skog och över leriga åkrar som totalt mätte 7,76 km och som tog cirka 47,30 att genomföra.

Eventuellt ska jag köra ett till pass ikväll. Får se om det blir löpning eller Pilates.

Måndag: Vila
Tisdag: 7,76 km lunchpass + ?
Onsdag: Styrka lunch
Torsdag: Långpass?
Fredag: Vila
Lördag: Backpass ULK
Söndag: Bakis + eventuellt lugnt pass.

Jag borde med andra ord få ihop 4-5 mil löpning samt ett styrkepass.

 

Hyfsad v.11

Måndag: Vila (I Madrid)
Tisdag: Pilates + styrka (1h 15 min)
Onsdag: 8,48 km löpning + 2,33 km cykel
Torsdag: Vila
Fredag: Styrka Nautilus + 3 km löpning + 6,32 km cykel
Lördag: Vila (födelsedagsfirande och massa sport på tv)
Söndag: 10,05 km löpning + 3,33 km cykel

Eftersom jag var borta i måndags (kunde iofs ha tränat när jag kom hem 22.15… men) så ger det ett facit på fyra pass på sex dagar. Helt ok!

21,5 km löpning
2 styrkepass
12 km cykel

Målet för denna vecka är 6 pass. ”Faran” är bandyfinalen och att vi eventuellt ska delta i ”firandet” av finalen som bland annat innefattar pytt i panna och öl till frukost.

 

Träning *2

I går stack jag till Nautilus direkt efter jobbet och sprang på löpband. För första gången i mitt liv får jag köa vid löpbanden. Jag förstår inte varför vissa bara går på löpbandet. Dessutom i ett makligt tempo. För i helsefyr, gå ut! Få frisk luft! Luften här är ju USEL! Vad gör du?!

Så småningom blev ett löpband ledigt och jag började springa. Jag blev förvånad över att jag inte kunde plussa på hastigheten och undrade om det var fel på maskinen. Sedan såg jag en sliten gammal lapp på löpbandet: ”OBS! Detta löpband anger miles per hour…”

Det var svårt att uppskatta hur snabbt jag sprang iom att maskinen mätte i miles i stället för kilometrar. Men det blev totalt 5,27 miles på 43 minuter, vilket i runda slängar innebär 8,48 km och 5,04-tempo.

Tisdag: Pilates + styrka 1h 15 min
Onsdag: 8,48 km // 43 minuter // 5,04-tempo + 5 minuter cykel // 2,33 km.

Målet är att hinna med sex pass den här veckan. Det kan bli svårt iom att födelsedagsfest väntar på lördag.