Semesterstiltje

Först lite recap:

I torsdags körde jag backträning i Knivsta tillsammans med en kollega. Knappast optimal backträning då det var som en vägg rakt uppåt på en skogsstig. Riktigt tungt pass som höll på knappa 40 minuter.

I fredags körde jag norröver så då blev det ingen träning.

I lördags värmde jag upp till Ormberget innan jag körde 10km-slingan där. Jag sprang aldrig slingan i min ungdom, men jag har åkt rundan med skidor många gånger. Min minnesbild av löparspåren på Ormberget är dock bark och mycket behaglig terräng. Bilden ändrades dock radikalt efter lördagens pass. Första 2-3 km var rätt bekväma, dock kom det ganska snart passager med stora stenar som underlag. Sedan kom det ruskigt ojämna skogsvägar som fick mig att stanna till och undra om jag verkligen springer ett elljusspår. Sedan kom det långa partier med sand… Överlag var spåret väldigt illa skött och passet gav verkligen inte mersmak, även om det säkert var bra för fotlederna.

10 k gjordes på 53,54, vilket får ses som helt ok då jag tog det som ett långpass. Totalt drygt 13,6km med uppvärmning och nedjogg. Exakt längd på passet får jag se när jag kommer hem till en dator vars modem man inte behöver veva igång.

I söndags kom jag till Övertorneå och passade på att avsluta veckan med stil. Först Pilates, sedan 8km på den kraftigt kuperade landsvägen. På den 4km-sträcka jag springer t/r är det enorma höjdskillnader och det tar på krafterna att springa sträckan. 8 k gjordes på 41,32. Det var dock inget snabbdistanspass, utan jag siktade på 5,15-5,30 tempo.

Detta gav en träningsvecka med:

Måndag: Vila
Tisdag: Pilates + styrka 35 min
Onsdag: Pilates + styrka 1h (lunchpass) & 7,43 k på 30,50
Torsdag: Backträning (uppskattningsvis 3,7 km) cirka 38 minuter.
Fredag: Vila
Lördag: 13,6 km (inkl. uppvärmning och nedjogg) på 1,16,20
Söndag: Pilates + 8km på 41,32

Totalt: 3 Pilates + cirka 35 km löpning + 2 pass styrka. Totalt c:a 5h träning.

En vecka jag är nöjd med!


Nu har jag dock, likt andra bloggare, börjat känna av och oroa mig för semesterstiltjen. Jag är gäst i ett hem och får anpassa mig efter dess regler. Mattiderna är radikalt olika, jag har slappnat av från allt som heter JOBB, och vädret är väldigt instabilt. Det är med andra ord inte lika lätt som vanligt att hitta tider att träna på.

I måndags vilade jag medvetet. I går, tisdag, vilade jag, trots att jag nog hade tänkt mig att träna. Dagen bara försvann och med den orken. Idag körde jag istället ett pass. Först styrka och Pilates i 35 minuter. Sedan skulle jag toppa det med lite löpning. Grillningen var dock i full flärd och eftersom grillningen var till för att fira min flickväns kusins 18-årsdag kunde jag inte sticka ut på något längre pass. Istället stack jag ut så långt jag kunde på 11 minuter, med tanken att springa hem på 9, eftersom det i princip bara är uppåt första kvarten.

Kroppen var dock helt sänkt. Det kändes som om någon hängde i mina magmuskler och förstörde min hållning (nej, det var inte magdallret…). Dessutom började knäna ömma. Och det rejält! Landsvägen är som sagt väldigt kuperad. Dessutom är vägen väldigt ojämn. Springer man på någon sida om vägen så får man en lätt snedbelastning eftersom vägen lutar. Jag tror det är detta som spökade, för jag hade fruktansvärt ont när jag kom hem.

Det kan också vara i kombination med att jag tränade ganska hårt förra veckan. Mitt planerade 2 milspass imorgon kan jag dock glömma.

En sak till sätter käppar i hjulen… vi äter gott, hela tiden. Vi dricker alkohol varje kväll. Bastun är igång nästan varje kväll och till den måste man ju bara ha en stor stark. Men vafan, det är ju semester! Så nojjig får man inte vara att man inte kan unna sig en stor stark eller några glas vin varje kväll. Man blir ju bara mysfull, inte plakat.

Snart ska vi ner till den vedeldade bastun.
Med mig följer Bishops arms….

Annonser

PB!

Oh, my. Vilade när jag kom hem, efter att jag lagt i första tvätten i maskinen. Upp. Kaffe. I med nästa tvätt. Ut på standardrundan till högarna. Hade, som jag skrev tidigare, förhoppningar om pers. Men samtidigt körde jag ju styrka på lunchen och jag visste inte vilka spår det hade satt i mig.

Vid första riktmärket (drygt 1 km) hade jag samma fart som jag brukar ha när det går snabbt, dvs 4,45. Vid andra riktmärket som kommer efter cirka 2,3 km hade jag 9,20 ungefär (glömde bort att kolla klockan just vid märket, utan kollade en bit efteråt och då var den 9,24).

Nu märkte jag att det gick snabbt. När jag hade rekord på 32,30 på den här rundan så sprang jag på 9,50. På mitt senaste PB, 31,59, hade jag noteringen 9,30 vid andra riktmärket. Och nu gick det alltså snabbare. Vid högarna, cirka halva sträckan, var jag nu nere i 15,24 och jag fick en smärre chock OCH kick. Tidigare rekordnoteringen vid högarna var 15,56!

Vid första riktmärket hade jag 26,06 och nu behövde jag alltså göra 4,54 på sista biten för att komma under 31! Väl hemma stannade klockan på 30,50!

7,4 km: 30,50 (Mitt enda -och eviga- aber rör distansen. Google Earth är inte helt tillförlitlig då den visar vinterbild över landskapet vid högarna. Inte förrän jag köper en Garmin Forerunner kommer jag vara helt trygg i denna tid)

Je-he-he-he-hevvvligt skönt.
Skönt flyt. Flög upp för de få backar som finns på sträckan.
Trodde mitt mål U30 på den här sträckan var lite magstarkt när jag satte målsättningen i våras. Nu skall det kunna gå inom 2 månader.

Pilates + Styrka *2

Vilade när jag kom hem igår. Vaknade som en klubbad, illamående säl. Jag ville bara tjuta av hur jävla kass jag kände mig i kroppen. Måste. Upp. På. Med. Kaffe. Kaffe och smörgås (avec Kaviar – såklart) och sakta började jag komma till liv igen.

Elake kocken på tv. Pilates, sedan axlar och biceps. Middag bestående av vegschnitzel och det som var kvar av Pastasalladen. Nöjd, men spyless på pasta.

För en gångs skull kom jag i säng innan 23.59. I alla fall med några minuters marginal. Fick således cirkus 7h sömn inatt och kände mig nöjd och glad när jag vaknade. Packade väskan med träningskläder och drog till jobbet, där jag just avslutat min lunch bestående av Potatis och inkokt Lax. Den goda lunchen var belöningen för cirka timmen nere i gymmet med Pilates och styrketräning. Idag blev det bröst och triceps, följt av ryggups.

Hopefully tar jag ett snabbdistanspass ikväll. Pers på min standardsträcka till högarna?

Matbilder

Min omelett från förra måndagen. Riktigt läcker. Dock måste jag koka potatisen nästan gång. Trots att jag skivade den tunn så var den lite för hård på vissa ställen. Trial and error!

Igår gjorde jag en väldigt god pastasallad. Ekologisk pasta från ICA. Scharlottenlök, gul paprika, champinjoner, fetaost och Neas odlade (!) gurkor från balkongen. De hade blivit alldeles stickiga och ludna utanpå då jag plockade dem från balkongen. De smakade dock som vanligt 🙂

Tyvärr hinner jag nog inte plocka tomaterna som också växer på vår balkong. De är på G, men lär väl inte vara plockbara förrän om en vecka eller två.

Ambitionsfunderingar

Idag är det 53 dagar kvar till S.t Eriksloppet

Jag gjorde 1,51,46 på Göteborgsvarvet. Med facit i hand var uppladdningen inte optimal. Jag var stel i låren efter bilfärd och Grabbhalvan två dagar innan. Dessutom drack jag nog alldeles för mycket vatten, för jag fick håll som höll i sig större delen av loppet. Dessutom hade jag bara löptränat i två månader innan.

Inför S.t Eriksloppet får jag i alla fall ett halvår på mig att träna. Målsättningen inför GBG-varvet var under 1,50, men gärna 1,45. Nu ska jag under 1,45, men gärna 1,40.

Idag är det också 80 dagar kvar till Lidingöloppet

Många menar att Lidingöloppet är värre än ett Marathon. Målsättningen får riktas därefter. Det primära målet får bli att ta sig runt. Det vore såklart häftigt att ta sig runt på 2,30 (dvs 50-tempo), men det är ruskigt orealistiskt med tanke på min skrala bakgrund i kuperad terräng. Mitt sekundära mål får bli 2,45, även om det vore såklart trevligt att ta sig en bit under denna tid.

Idag är det den tredje sista arbetsdagen. Jag är mentalt på semester…

Vilodag ändå

Igår var jag väldigt nöjd över att jag sprang i söndag. Ty jag var trött, ack så trött. Och hemmet behövde städas och fixas inför avfärden norrut i ottan på fredagsmorgonen. Utan träning hade jag två extra timmar att plocka och fixa till lyan.

Kombinationen av sent kaffe och (?) Pro Evolution Soccer gjorde att jag inte somnade förrän cirka halv tre. Så nu sitter jag här med spolierade planer på två träningspass idag.

Mersmak eller inte?

Jag kan inte riktigt bestämma mig…

Idag var jag i Vansbro och föjlde Vansbrosimningen. Det regnade, regnade, regnade. Det såg fruktansvärt ruggigt ut när folk gick omkring med ombyteskläder, sedan bytte om i regnrusket. Blåste gjorde det också. Men när de sedan låg i vattnet verkade de trivas. Det var cirka 18 grader och jag förmodar att det var relativt behagligt. Grejen var bara den… att när man svänger in på sistsa kilometern, och vattnet blir motströms istället, så blir ”föret” betydligt sämre och kallare. Många vittnade om hur de frös fan av sig. Och när de steg upp ur vattnet tyckte jag synd om de som jag intervjuade, för de flesta var så likbleka och var rejält tärda av upplevelsen.

Dock var det lite mysig stämning, som jag lockas av. Tror vi tar husvagnen med oss dit. Många gjorde det nämligen som en grej att campa innan och efter simningen. Cozy.

När jag kom hem var jag helt slut och var tvungen att vila i 50 minuter. Dels gick jag upp kvart i sex och kom hem kvart i sex på kvällen, men även att vi gick den långa vägen till starten och från starten (självklart hade jag mina ”I’m not made for walking in-Vagabondskor”) och stod och frös i det ruskiga vädret. Lägg därtill dryga 3 timmars bilfärd *2 längs gudfärgätna 71:an och 70:an. Vägar som har mestadels 70 och 50 partier borde skrotas.

Men visst fan skulle jag springa. Jag kände som sagt rejält med taggning igår, men gjorde bara Pilates. När jag kom hem idag reflekterade jag över min vecka:

Måndag: Vila
Tisdag: Pilates + styrketräning
Onsdag: 8,3 km
Torsdag: Pilates + styrketräning
Fredag: 16 km terräng
Lördag: Pilates
Söndag…

Ja, vad skulle jag göra? Det kändes för dåligt med bara två pass löpning, samtidigt som jag ändå tränat fem dagar i rad. Pilates involverar ju lite benövningar och jag var lite osäker på hur kroppen skulle reagera på ännu en dag med träning. Tillslut knöt jag på mig skorna och stack ut ändå, trots att klockan nu passerat halv åtta.

Jag höll ett väldigt högt tempo, utan att bli trött. Det regnade rejält och blåste motvind under några jobbiga partier, men löpsteget var fint. Först var jag sugen på ett långpass på cirka 16 km för att få upp totalen över 40 km den här veckan också. Men tillslut lyssnade jag på kroppen lite (som bland annat kände ont på samma ställe ovanpå foten där jag haft en blödning) och sprang hemåt. Totalt 9,5 km på 48 minuter och 14 sek. 5,03 tempo, vilket är helt ok med tanke på att jag var i princip oberörd när jag kom hem.

Men jag blev lite besviken över att det inte var 500 meter till, för det kändes som att jag höll ett så pass högt tempo att 48 minuter hade räckt till en mil.

Nu blir det i alla fall en vilodag imorgon. Eller? 😉