Illavarslande

Förkylningen lyckades jag nog förtränga med massa jobb. Men bensmärtan verkar vara kvar. Joggade först till en kollega 30 meter bort för att se Wissman och vänster skenben dunkade rejält av smärta. Tänkte ”Vafaaan….”

Nu testade jag röra på mig lite igen och samma skenben gör riktigt ont. Inget lopp imorgon?

Annonser

OM jag vore singel…


… skulle jag nog blivit smygkär i denna graciösa löpare.
Sådan elegans, sådant flyt.
Kommentatorerna kan inte hålla tillbaka sina lovord när Allyson Felix springer.

2 dagar kvar – förkylningen segrar?

Svårt att veta om det är vanlig nojja, som jag hade inför GBG-varvet, eller om jag verkligen är på gång att bli förkyld. Kollegan som sitter närmast mig är febrig och sjuk, men sitter ändå här. Både jag och Nea känner oss hängiga. Särskilt på morgonen känner jag mig helt väck – frusen, kall och trött.

Men Orientaliskt kanelté från Friggs ska rädda min morgon…

S.t Eriksvisioner

3 dagar kvar…

Jag har funderat ganska länge nu: Hur skall jag agera under loppet? Hur snabbt ska första fem gå? Första tio? Kommer jag hitta rytmen direkt efter 1km?

Enligt ”mallen” ska jag göra cirka 1,41,30 på halvmarathon, eftersom jag gjort 22,105k och 45,1910k. Dock hade jag håll båda gångerna och jag vet att jag kan göra mycket snabbare på båda distanserna.

Jag vill därför krossa mallen och hamna under 1,40, men tyvärr går det ju inte bara att bestämma det, det har ju så mycket med dagsform att göra.

Dagsformen känns sisådär just nu. Som bekant har temperaturen slagit om i vårt avlånga land och jag går omkring och nyser mellan varven. Dessutom knaprar jag antiinflammatoriska tabletter och kör med ormsalva, som A rekommenderade (dubbelt så dyrt som Tigerbalsam, dock luktfri)

Jag tror att det skall vara lugnt till på lördag, men jag vet ju inte. Kanske känner jag av benhinnorna på lördag och då kan jag glömma bra tider och eventuellt får jag avbryta loppet.

Men känner jag mig frisk och benhinnorna känns bra, då jäklar ska det satsas på en bra tid. Temperaturen är behaglig just nu, vilket gör att jag kanske kan ha en vindjacka med russin och dextrosol i fickorna.

Taktiken
Jag tror inte riktigt på att börja i 50-tempo. Jag tror inte att jag kan alstra energi så att jag tappar mindre på andra halvan. Mitt absoluta krav är att jag kommer under 1,45, dvs 5min/km-tempo. Men jag tror inte att jag klarar det om jag kör 50 på första och sedan försöker hålla i det.

Istället siktar jag på att ligga kring 23,30 första 5k och 47 första 10k. Jag ska kunna göra det tämligen behagligt. Är förutsättningarna rätt så kan jag nog ligga på 23 och 46 istället och sedan ha råd att tappa till 49 på andra milen för att sedan köra med vilja i mål sista km.

Sedan måste man väl antagligen ha en reservplan… vad gör jag om det inte känns lika bra? Om jag känner mig lite krasslig? Det är ju en fara i att sätta upp mål som man kanske redan måste skrota efter 5km och så har man 16 tunga kilometer kvar.

I Göteborg fick jag hållkänning efter 2km och det slog in efter 6km. Då gjorde jag 1,51, trots den enorma trängseln och en tyngre bana än S.t Eriksloppet. Nu är jag mycket bättre tränad och ska kunna klara 1,40 – trots att mallen säger 1,41…


Easy Tiger

Detta är det vackraste som finns just nu. Rubriken summerar väl rätt bra mina känslor just nu:

– Ingen löpning, dock nära timmen styrka och Pilates idag, kroppen känns lite otålig och spänd inför lördagen.

– Jobbet. Easy Tiger, don’t kill ‘em all…

Låten Two är från skivan… Easy Tiger. Ryan kommer till China Teatern i höst. Det blir känslosamt.

Annars händer det inte så mycket musikmässigt. Moneybrother- Mannen kan frambringa känslor. Det nya albumet skall anförskaffas snarligen. Och HH kommer till Grönan kvällen efter genrepet till Lidingöloppet. Blir min Håkanpremiär. Har velat se honom i många många år, men är rädd för att det speciella kommer förstöras av skrikande 13-åringar.

Blir 3 Stockholmsbesök denna vecka också pga jobbet.
Ikväll ska jag nog jobba till 21.
Jaja, L, du jobbar till 24 varje dag – minst.
Kontraktet säger 8-17…

Wind up wind down

Helgen har handlat om att koppla bort och koppla av. Bort med en kaotisk fredag där några som vi jobbar med varit fruktansvärt otrevliga och dryga. Jag ville bara bort med allt, fram med nya erfarenheter och positiva tankar. Hem efter jobbet, sedan direkt till Norrköping. Såklart kö genom Södertälje, innan vi var framme efter halv nio.

Svärmor plockade fram rödvinet och gödde oss. In i duschen, sedan iväg till stan. Mötte den enda polare som bor kvar i ”snoka” och drack några öl. I lördags åkte vi till mina svärföräldrars torp utanför Linköping. Den kaotiska fredagen tvättades bort något med hjälp av total tystnad och långa kantarellpromenader.

Idag är det dock söndag. Stressen har börjat infinna sig. Imorgon kommer bli ett helvete.
Än värre är att jag testade springa idag. Precis som i torsdags fick jag känningar i benhinnorna. I torsdags var det smärta från knä och nedåt. Nu var det ”bara” benhinnorna.

Istället för 16k långpass med fartlek blev det 6 kontrollerade backrusher. Brukar göra 10 i den backen när vi är hemma i Norrköping, men nu fick det bara bli 6. Det gjorde nämligen för ont.

Nästa vecka blir det därmed bara ipren och vila från löpningen. Kanske två styrkepass innan jag vilar fram till lördagens S.t Erikslopp.

Intervall – my hated friend

Intervall – blotta ordet ger mig obehag. Samtidigt vet jag att jag alltid är nöjd och lite småstolt efter att ha genomfört ett tufft intervallpass. I min träningsdagbok finns det inte ett tvåsiffrigt antal intervallpass noterade sedan jag tog upp träningen i mars. Det tar faktiskt emot för mycket att gå ut och plåga sig.

Det är roligare med snabbdistans. Det är roligare med långpass.

Igår – av alla dagar – valde jag dock att springa intervall. Det var ännu en sån där dag då jag ville springa, tänkte springa – men kom inte ut. Klockan tickade. Magen började knorra. Klockan började närma sig 20.

Runt vårt kvarter är det 1,46 km enligt kartfunktionen på jogg.se. 70/20 intervaller var jag inte särskilt sugen på. Jag ville köra längre intervaller.

Antingen 1-2-3-4-3-2-1 eller tusingar.
Eftersom kvarteret var knappa 1,5 km tänkte jag att jag springer ett varv i 4,30 tempo, dvs cirka 6, 45, och vilar hälften, likt man gör i 4/2 intervaller.

Första varvet gick dock fortare än jag tänkt, närmare bestämt i 4 tempo – vilket inte säger så lite om hur dålig jag är på att känna av tempo. Jag gick varvet på 5,59 och tänkte att jag kör 4 varv såhär istället. 6 löpning – 3 vila.

5,59
6,02
5,52 (missvisande pga pisspaus)
6,01

Vet inte hur optimalt det är att vila hela tre minuter, men jag har läst att man ska vila hälften vid längre intervaller. Det gjorde lite ont i kroppen och jag misstänker att det beror på att vi åkte till A och M och åt middag och drack vin, whisky, öl och likör efter söndagens pass. Det var inga stora mängder, men 1½ öl, 2 wirre, 1 likör och ett glas vin.

Jag kanske inte återhämtade mig så bra pga alkoholintaget?