Me, myself and hållet

Det var en strålande lördag. Vi gick upp (något försent skulle det visa sig) kring halv nio och åt frukost. Temperaturen visade 9 grader och vi velade lite över vad vi skulle ha på oss när vi skulle genomföra Bälingeloppet. Shorts, t-shirt och vindjacka över, blev mitt val. 9 grader och blåst skrämde mig lite.

Jag öppnade lugnt och flera löpare, vars löpstilar fick mig att må illa, vaggade förbi mig under den första kilometern. Jag var rätt säker på att jag inte hade öppnat snabbare än 4,30 tempo, men det skulle visa sig vara helt fel då jag passerar 1km-skylten på 4,11.

Hållet kommer efter 1,5.

Jag djupandas i 100-200 meter och tappar fart till 4,30 på andra kilometern. Hållet släpper under tredje som genomförs på 4,28. Innan fjärde kilometern är hållet tillbaka. Och nu släpper det inte. 5km passeras på habila 22,27. Hållet sitter i fram till cirka 7km då jag känner att jag har lite vittring på PB (45,19). Jag får en liten adrenalinkick som gör att jag lyckas förtränga hållet under stora delar av de sista 3 km.

Sista kilometern är dock smärtsam. Jag gör 4,48 och känner av hållet.
46,09 i mål kändes ändå bra. Jag lyckas hålla ett dugligt tempo med tanke på håll och min tveksamma fysiska status. Ytterligare en faktor var värmen. Solen kom fram och vindjackan var väldigt överlödig. Nea hade tights, linne och vindjacka och höll på att svettas ihjäl. Dessutom hade hon håll hela vägen, på båda sidor av magen.

Hon fick inte direkt mersmak med cirka 1,00,10. Särskilt inte då hon gör 40 på 7,2.
Men det är bara att bita ihop!

Jag gör 3o km på lördag (utan att avlida, hopefully) och hon 10km. Det blir en härlig utmaning för oss båda.
—————-
Under helgen har vi sett ifatt Grey’s Anatomy – en helt fantastisk serie, med helt fantastisk musik. Ingen serie berör som denna serie om de som arbetar på Seattle Grace.
Har du missat?
Se!

Annonser

Bälingeloppet imorgon

Sorry excuse for a blogg, det här. Men jag har verkligen tappat allt. Noll lust, noll energi. Testade springa lite igår, men jag var tung och less. Lidingöloppet är 8 dagar bort. Och jag har tappat allt som liknar form och energi. Hur fan ska jag ta mig ur det här?

Bloggaren ”runnershighandthelowestlow” är verkligen en löpare. Allt handlar om löpning, inte på gränsen till fantatisk utan beyond the border.

Jag är också en löpare i huvudet. Det finns där varje dag. Men just nu är min kropp inte med på huvudets visioner om Klassikern nästa år, Stockholm Marathon nästa år… och det stundande Lidingöloppet.

Vet inte hur jag skall göra för att vända på det.
Imorgon är det Bälingeloppet. Kanske kan testa hur det känns.
Men just nu önskar jag nästan att jag hade någon krämpa så jag hade en ursäkt att missa Lidingöloppet.

Jag känner mig lite höstdeprimerad.
Nu blir det kaffe.

Inget Åland

Svärmor ringde. Nea sa ”Höstmilen var den 21:a va? – då får vi ju åka dit två helger i rad för S fyller ju 30!”.

Och så försvann visionerna om revanch på halvmara.
Det får vänta till nästa år då.

Åland Halvmarathon?

Jag har känt mig ledsen och besviken. Känslan accentuerades när jag stack ut häromkvällen för att jogga av mig Stockholm Halvmarathon. ”Varför svarade du inte som jag ville” – frågade jag min kropp, då jag dystert gav mig ut i höstkvällens mörker.

Det blev dryga 8 km, med några fartökningar, stegringar och koordinationslopp.

L har tydligen varit lite förbannad på mig och menar att jag borde vara nöjd, särskilt med tanke på att jag tog slut efter 6-7km. Dessutom var det ju mitt andra halvmarathon någonsin och jag saknar därmed rutin. Det stämmer ju, men jag kan ändå inte komma ifrån att jag känner mig besviken.

Mål och visioner har tidigare gjort att jag blivit less och lite knäckt efter ett lopp. På så sätt är det ju dumt att sätta upp mål som man ändå inte håller. Men samtidigt är det ju målen och visionerna som håller en vid liv, som gör att man fantiserar och längtar till nästa lopp.

Hade jag vetat att jag skulle springa på 1,47 i lördags så hade jag inte ställt upp. Visst var det PB med 4 minuter och under svåra förhållanden, men det räcker liksom inte för mig. Jag kan bättre och jag vill fanimej visa det för andra och mig själv.

Just därför kanske jag åker till Åland den 28 oktober och springer deras halvmarathon.
Förhoppningsvis följer L med.

Oinspirerad

Notera det sarkastiska ”V”-tecknet.
Victory – yeah right.

Jag hade sprungit halva loppet och jag mådde skit.
Och på lördag vankas det testlopp inför Lidingöloppet.
Jag är så inspirerad!
Yeah!

Fuck it.

Stel som en…

Ja… jag vet inte. Jag kunde knappt hålla i vattnet då jag kom i mål för mina axlar var så inflammerade. Idag känns det som om jag kört ett hårt axelpass i gymmet igår.

Jag kan gå helt normalt, men jag känner mig öm och stel i benen. 26 dagar till Lidingöloppet. Hoho, jaja.

A har problem med löparknä, L visar ruggig form och gjorde 16 k i 4,30 tempo, men har nu lite problem pga korpenfotboll. Jag tar slut efter 4 k av ett halvmarathon.

Hur ska detta gå?

L kommer att krossa mig, det är jag helt övertygad om. Han älskar att springa kuperat och han gör det snabbt. Jag har väldigt liten vana från att springa kuperat och kommer att få det svårt i Lidingöloppet. A har tyvärr bytt till 15k pga löparknät, men han kommer garanterat gå in i väggen för att klå både min och L:s tid från förra året.

Stockholm Halvmarathon var ödmjukgörande.
30 k kuperat.
Jag är numera nöjd under 3h.