Dyr utmaning

Så har man inhandlat skidor till klassikern. Jag fick ångest inför besöket på Stadium och det blev väl inte direkt bättre när jag väl var där. Säljare som hökar över mig… den ena prylen dyrare än den andra. 3000 är väl inte farligt, men det sved ändå i plånboken som ser allt tommare ut för var dag som går.

Nu får jag väl satsa på 40 raka Vasalopp för att få lite valuta för pengarna.

Annonser

Trots…


… att denna höjdpunkt på året damp ner i brevlådan idag… och trots allt jag skrev om i tidigare inlägget… så sprang jag ikväll.

För att ytterligare accentuera bedriften: Konami är husgudar för mig och L. Pro Evolution Soccer är det bästa som hänt fotbollstevespelet någonsin. De antal timmar jag spenderat på de senaste årens upplagor vill jag inte ens tänka på. De är många. Oerhört, sjukt många.

Och idag kom årets upplaga i min brevlåda. Och jag installerade det inte förrän nu, efter klockan 23. Jag är lite stolt (dock inte vidare sugen på att lägga mig…)

Regn, motvind, löpning

I morse när jag skulle bege mig till jobbet fick jag en känsla att ”fan, jag borde packa med löparkläderna och springa på lunchen!”. Löparkläderna stannade hemma, då jag redan var sen och jag inte orkade gräva fram kläderna och packa väskan. Men löparsuget var kvar på kvällssnåret, trots att det var mörkt, det regnade och jag egentligen var lite för trött.

Jag begav mig ut i regnet och mötte motvind i dryga 5 kilometer. Kroppen reagerade med trötthet. Först smärta i vänster skulderblad, sedan håll på höger sida, håll på vänster sida och tillslut ömhet i höger axel. Min 29-åriga kropp var sliten efter maginfluensa och en helg i frosseriets tecken.

Jag var rätt slut efter 4 k då jag fick stanna vid ett rödljus. Vändningen kom efter cirka 6 k då jag sprang längs den långa backen som går förbi studenternas upp mot Akkis. Backen borde egentligen sugit musten ur mig, men jag kände hur jag lätt tog mig upp mot sjukhuset. Jag mindes Lidingöloppet anno 2006 versus Lidingöloppet 2007. Förra året sprang jag och L 15k-varianten. Efter vätskekontrollen vid Grönsta gärde fick jag gå en bra bit. Jag hade inte alls kraften att ta mig upp och tappade nog några minuter på grund av mina svaga ben.

Detta år sprang jag alltså fullängdaren där man hade sprungit 21k då man kom till vätskekontrollen vid Grönsta gärde. Och jag sprang upp för backen. Det ”tog jag med mig” från ett lopp som inte alls gick som jag trodde.

Nåväl. Från 6 k gick det ganska fint. Totalt 11, 3 kilometer på 1h50 sek, vilket gör 5,22/km.
Saktare än jag hoppats på från början, men en start i alla fall.

En helg i svullandets tecken

Jag avskyr 55:an. Förvisso är det en vacker väg att köra. Och har man bara tiden så kan den kanske vara att föredra framför eventuella köer genom Stockholm och att bara bränna på i 130 de 23 milen ner till Norrköping. Men när någonsin har man tiden? Oftast har man någonstans att vara, någon specifik tid. Likaså i fredags när vi efter mitt jobb och neas skola skulle åka ner till Norrköping, via Vingåker Factory Outlet

Vi skulle hinna browsa den stora outleten innan stängningsdags klockan 20 och passade på att åka kring 15.15. De 17 milen tog cirka 2,5 timmar. 50/70/90/50/70/90. Enerverande.

Som vanligt hittade jag en hel del kläder. Tyvärr, måste jag nästan säga, ty denna månad kommer att bli knaper. Vfo är en utmärkt källa för att hitta fina basplagg. Denna gång blev det en kofta, en t-shirt, en halsduk och en stickad tröja. Totalt 1073 kronor. Först tyckte jag att det var lite mycket pengar, men när jag messade L och fick svaret ”BASTARD!” på vad jag handlat… då insåg jag vilket kap det egentligen var. Särskilt då L brukar shoppa ETT platt för samma summa i den kungliga hufvudstaden.

Svärmor har alltid en flaska rött redo när vi kommer på besök och vem är jag att tacka nej till det? Det blev en skön fredagskväll efter att vi kring niosnåret kommit ”hem” till Norrpan.

Dagen efter jobbade jag lite innan vi skulle åka iväg till svågern i Linköping. Väl där… blev det så klart genast rödvin, smörgåstårta, chips, mer rödvin, mer smörgåstårta, princesstårta, mer rödvin, whisky, mer princesstårta, tortillachips, godis… och en däckad Henrik kring 03 på natta.

Söndagen började med… yep, smörgåstårta. Fortsatte med MAX på vägen hem… och vecka 43 kunde därmed summeras som en oerhört fet vecka. Men det kanske jag var värd. Några kilo hade ju droppat av mig då jag var sjuk. Och på 30-års fester ska man väl ändå inte hålla tillbaka?

Det säkra före det osäkra

Någonstans känns det som att löpargudarna är emot mig. Eller så är det hemmabiogudarna som är med mig. Jag vet inte. Hur som haver: ikväll skulle jag som sagt ut och springa en sväng. Jag tänkte att jag skulle ta cirka 12 km-rundan.

Och som jag tidigare skrivit här har det känts som om en förkylning är på gång. Det har varit lite rått ute, särskilt idag där dagen började med att skrapa rutorna i typ 10 minuter på morgonen. Då jag kom hem kände jag mig väldigt frusen och i behov av att vila.

30 minuters vila. En kopp kaffe och en mandelkubb (ja, inte direkt löparkost, je sais…) och en stund senare begav jag mig ut. Det var kallt. Eller det var i och för sig bara fyra grader, men det var fuktigt i luften. Underställ under min Newlineoutfit skall räcka gott i fyra grader, men nu frös jag lite smått på överkroppen när jag begav mig in mot Uppsala centrum.

I början kändes det som att jag flög fram. YES! Inte ont i ryggen! Äntligen kunde jag springa igen! Kanske skulle det bli tre pass denna vecka och 30 km att lägga till löpardagboken?

Ambitionen dog efter cirka en kilometer. Jag kände redan efter några hundra meter att kroppen inte riktigt var med. Jag liksom krympte i min löpning. Stegen blev tyngre och kortare. Luften smakade liksom konstigt i halsen. Oh-Oh. Detta funkar inte.

Jag vände inne i stan och ”sprang” hemåt. Jag fick mardrömsvisioner om hjärnhinne- och hjärtmuskelinflammation och som ett brev på posten kom huvudvärken. Jag stannade och gick sista kilometern hem. Benen värkte rejält då jag stannade -oroväckande!

Det skulle ju iofs kunna vara vätskebrist, då jag endast druckit en LOKA idag plus att jag ätit ganska mycket sallad, medan jag har druckit några koppar kaffe. Alltså inget på pluskontot för vätskan i kroppen.

Men jag tror att det är en förkylning som gör sig påmind.
Hemmabiogudarna vill att jag skall vara hemma imorgon…

Ursäkterna är slut

Magen är ok.
Gårdagen ägnades till att skala kablar och koppla hemmabiosystemet.
Denna kväll handlade om att starta igång det och installera det.
Det hann bli kväll och vi åt middag.

Två dagar som försvunnit där jag hade kunnat springa.
Imorgon har jag ingen ursäkt.

Dock börjar jag känna mig lite småförkyld, illavarslande nog.
Jag ska attackera den potentiella förkylningen med allt jag har.