Uppsala, Uppsala, älskade vän…

… en censurhåla som… nej, fan jag hittar inte orden.

Förbannade jävla helvetes Uppland. Imorgon träder vi in i årets tolfte månad. På dörren står det december. Det märks inte. Här är det regn, slask och enbart djävulskap.

Detta är vedervärdigt. Det är omöjligt att springa utomhus, om jag inte vill springa på E4:an eller någon av de andra större vägarna…

Jag måste således börja springa på löpband. Och jag som hatar löpband.
Denna vecka: 0 timmars träning.

Måndag och tisdag hade jag enorm träningsvärk. I onsdags kanske jag borde tränat, men jag diskade, lagade mat och var helt slut. I går föll träningen bort för att jag ville springa, men onsdag-torsdag har Uppsala varit ett rent helvete så det har inte varit något alternativ. I går sände Canal+ Södertälje-Skellefteå så jag fastnade framför den matchen istället.

Och nu har vi alltså fyra träningsfria dagar. I dag blir det alkohol. I morgon blir det ännu mera alkohol. Risken för 0 timmars facit denna vecka är överhängande.

Annonser

Picture this

Henrik, med brutal träningvärk i sätesmusklerna, bär på däck i -4 grader (Uppländsk kyla motsvarar -15 i Norrbottnisk kyla) och det är glashalt utomhus.

Aj. Aj. AJ!

Och inte hjälpte det att rulla däcken heller. Det slet ju i arslet det också.
Love the challenge, som sagt.

"Love the challenge"

Uttrycket är (väl) från en Adidasreklam. Nea citerade frasen när vi skulle byta däck i -7,5 grader. Vi gick ut till bilen och noterade en viss vit rektangulär lapp… 700 kronor böter. !¤#”¤#¤%&¤#%”#¤”#¤#”%”¤¤#”#¤”#%#”%”#¤”#¤#”¤

Förvisso stod jag åt fel håll på vår parkering, men det är en kommunal parkering där bilar brukar stå lite hur som haver. Dessutom har ju bilen varit död i en vecka nu. 700 riksdaler. En Marathonavgift. Pezzo di merda!

Då fick vi helt sonika knuffa bilen till en ledig parkeringsplats… härligt i halkan. Sedan gick vi ner i källaren för att hämta vinterdäcken…

Ja, vi kunde bytt vinterdäck förut. Ja, tanken har funnits där länge. Men ni vet hur det är: man skjuter på det så länge man kan och vips så kommer snön.

Däcken är tunga och det var glashalt ute. Jag höll på att slå mig fördärvad. Muttrarna satt som sten och gick knappt att rubba på. Jag fick hoppa på fälgkorset för att kunna lossa dem. Sedan kom neas klasskamrat och hjälpte oss att starta bilen, så den stod på tomgång i en timme, sent på tisdagskvällen.

En bra bit efter tolv var vi klara… och mörbultade. Men 150 kronor hade i alla fall sparats in. I dag sparades ytterligare många hundralappar in då Nea – som på beställning – känner sig dålig. Hon har haft tentastress och massa andra skolarbeten som skall göras färdigt, plus att hon haft ont i halsen. Vårt bilkrångel blev väl tummen på vågen.

Vi skulle gått på Norra Brunn ikväll och sett Johan Glans och Johan Rheborg. Middag, öl, föreställning hade kostat en del. Och jag hade bjudit Nea. Trist att missa, men inget kul att åka dit om ena parten är helt död i kroppen.

En positiv sak i det hela var att bildjävulen startade i morse. Och nu står den på laddning i garaget

S-T-E-L

Mitt minne är inte det bästa.
Jag kan medge det, även om det är en skrämmande tanke att jag 29 år gammal fått sämre minne.
Men jag kan fanimej inte minnas att jag någonsin haft en sån här träningsvärk i benen.

Inte efter Lidingöloppets 30 kilometer.
Inte efter Göteborgsvarvet.

Aldrig.
Hon körde skiten ur mig.
Den lilla söta instruktören.
Ödmjukgörande, to say the least.

Fin veckoavslutning

För första helgen på länge var det absolut inget på schemat. Helt underbart. Sovmorgon lördag, frukost och sedan lite Heroes.
Städning, tvättning, ännu mer Heroes och Oceans 13.

Avslutningen på första säsongen av Heroes var lite av ett antiklimax. Vi blev rätt besvikna. Oceans 13 var inte heller någon höjdare. Den tredje filmen med Ocean och hans kupaner är helt ok underhållning och har man inget bättre för sig är det väl inget man ångrar att man sett.

Men om man har köpt på sig ett rejält filmarkiv är Oceans 13 snarare att betrakta som tidsslöseri. Betyg: HH

Jag hann även med att träna under lördagen. Först körde jag Pilates (inte så tungt som jag trodde det skulle vara på grund av mitt långa uppehåll) sedan sprang jag t/r till Sushistället (drygt 6k). Knäna kändes, men det gjorde inte ont under löpningen och inte efteråt.

I söndags gick vi upp kring 10, åt rejäl frukost och sedan begav vi oss till Nautilus. Nea skulle köra Powerpass och jag tänkte köpa kort och sedan köra styrka + cykel. Men tji fick jag. Innan man börjar träna på Nautilus måste man ha fått en genomgång av en instruktör. Nea misstänkte att det var så vilket gjorde att jag inte blev helt överraskad.

Då fick det bli Powerpass med Nea istället. 60 minuter…

Uppvärmning… Nea tittar på mig och flinar hela tiden. Koordination, vad är det för någonting? ”Upp… dra ner! Kom igen!”

Borzovsteg var den första övningen… åtta långsamma… åtta snabba… byt sida… samma procedur.. byt sida… byt sida… byt sida… benen skakade. VARFÖR SPRANG JAG IGÅR?!

Tillslut kände jag mig lite snurrig och det kändes som att instruktören pratade direkt till mig ”tänk på hållningen” ”ända ner i golvet” ”kom igen, några till!” ”bra jobbat!”

Efter cirka 45 minuter var lidandet över. Då var det mage och rygg kvar. Då fick man ju ligga ner och vila… och bålen har jag alltid varit stark i. Tillslut var passet över. Efter 13 dagars vila hade jag nu kört två dagar i rad med tuffa pass.

I dag är träningsvärken påtaglig. Men jag njöt av att cykla till jobbet i -4 grader och ett före bestående av fryst slask. Jag fick trampa av mig värken och det kändes jävligt gött, trots att svetten som vanligt gör sig påmind på ryggen.

Over and out. Måste jobba nu.
Men det finns hopp om livet i alla fall.
Trots detta röriga inlägg.
Men vi hade slut mjölk och fil i morse.
My excuse.

Som i ett töcken…

Jag är så trött. Så trött. Vi lade oss efter 01,30 och en mycket bra spelning. Upp på morgonen, tåget till Östra Aros… jobbdag och sedan iväg till Östersund imorgon.

Det är risk för att det blir en ytterst sparsmakad träningsvecka, denna fyrtiosjunde för året.
Och om 10 dagar börjar Szalkais Marathonprogram.

I det skall Vasaloppsträning trängas.

Jag behöver nog hjälp och råd.
Aidez-moi!