Sleepless in Uppsala

Ursäkta rubriken, men den sammanfattar natten rätt så bra. I går tvättade jag, städade, lirade lite NHL och förberedde mig inför dagens lopp. När jag skulle sova vid midnatt så var jag skittrött, ändå så är jag forfarande vaken fyra timmar senare.

Otroligt knäckande. Och jag pissade typ tre gånger under natten

Annonser

Löparintervjuer inför Maran: Runners high and the lowest low

Stilisten och galenpannan Allan Montan aka Runners High And The Lowest Low


Innan jag upptäckte Jogg.se så hängde jag en hel del på Puls.se. Jag läste inläggen från alla duktiga löpare och försökte hitta någon intressant blogg att följa. Så en dag läste jag ett inlägg med en skribent som länkade till sin blogg, en blogg vid namn Runners High And The Lowest Low.

Stockholmare, jävligt duktig skribent, talangfull och fanatisk löpare. Har ni inte börjat följa hans blogg, så gör det. Bloggen omnämdes när Kristofer Ahlström skrev en artikel i DN där han gick under skinnet på den nya maskuliniteten.

Allan ska, precis som Jonas Av Arabien, springa Maran på lördag. Här kommer intervjun med honom.

Vad minns du från ditt första Marathon

– Jag minns allt i det närmsta, minns att jag var sjukt skraj för väggen som alla pratade om men den kom aldrig och jag sprang in på tiden 3.30.06. var glad och stolt. Så glad och stolt så jag åkte ner till Fotbolls-EM i Portugal och drack hundratals superbock direkt efter loppet.

Hur många mil i månaden tränade du inför din första Mara?

– Jag minns inte riktigt men jag tror att jag förde sporadiska anteckningar, ska gå och kolla. Nej hittar dem inte. Jag tränade betydligt mindre än idag iaf. Och jag hatade teknik och tog aldrig tid på min löpning plus använde bara bomullskläder i protest mot alla anala löparfånar. Nu sitter jag där själv.

Hur laddade du mentalt under de sista skälvande dagarna innan loppet?

– Minns inte det heller så bra, minns att jag och min dåvarande flickvän höll på att göra slut för typ hundrade gången just i den vevan, ganska bra eftersom det tog bort en del fokus. Dessutom minns jag att mina dojjor blev snodda nere på franska rivieran bara typ en vecka innan loppet varför jag oroade mig en hel del för om jag skulle lyckas springa in de nya jag tvangs köpa. Mer finns om de förbannade skorna men det får vi ta någon annan gång.

In retrospect: Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?

– Jag skulle sprungit snabbare för jag hade mycket kvar i kroppen när jag gick i mål. Jag skulle helt enkelt inte varit så feg.

Det sägs att man under sista veckan innan Maran ska ”hitta farten”, men det är ju knappast farten man tänker på som Marathondebutant? Snarare att bara ta sig runt… Kan du kasta lite ljus på det något luddiga begreppet om att ”hitta sin fart”?

– Det handlar nog om att hitta flytet i löpningen, om att känna att benen är pigga liksom. Farten är det nog bra om man liksom redan har. Det handlar mer om att vila och få ben som är pigga under den sista veckan.

Hur känns det inför Stockholm Marathon på lördag? Känner du dig förberedd?

– Inte alls, jag känner mig förnedrad redan innan start av den lilla dos träning jag fått i mig pga en trilskande behinna.

Vad är det bästa med Stockholm Marathon?

– Att det är hemmaplan och att det är så fruktansvärt vackert

Ditt bästa Marathontips till en debutant?

-Mitt tips är att aldrig glömma att Västerbron är den vackraste platsen på hela banan.

Spikklubba i rektum

I går fick jag en grovsaltad verbal spikklubba i rektum. Så pass att jag fan skiter ner mig över att skicka iväg text på korr! Och när jag sedan fick korrsvar av en annan kund som var nöjd så blev jag alldeles lycklig.

Jävla skit. Det brinner ÖVER-fucking-ALLT på jobbet. Allas projekt skiter sig samtidigt och just nu ska vi flytta till vår nya lokal. Jättebra.

Det har dock gjort att jag helt glömt bort Maran.
Jag känner mig knappt nervös och jag kommer garanterat att glömma typ löparskorna imorgon.
Jag får nog springa i mina vita, platta Vagabondskor.

Svineriet har börjat

I tisdags hade jag en lite för mycket spagetti och köttfärssås i min matlåda, så jag sparade resterna till onsdagen. I går åt jag resten av tisdagens lunch (typ en halv måltid) innan jag stack iväg på diverse ärenden under lunchen. När jag kom tillbaka köpte jag stekt fläsk och potatis på lunchrestaurangen i vår byggnad.

På eftermiddagen drack jag Vitargo Carboloader (portionspåse som jag köpte på lunchen, eftersom jag glömde dunken hemma – vadå hard core?) och innan jag gick hem så köpte försäljningsschefen en familjepizza till de som var kvar och jobbade över.

Sedan stack jag hem, hämtade Nea, gick på IKEA, innan kvällen avslutades med måltid på MAX…

Alltså:
1,5 lunch
Carboloader
Pizza (säkert motsvarande 3/4 pizza)
Max Skrovmål.

I dag har det blivit 2*Carboloader, Canelloni till lunch, en punchrulle, en chockladboll, en Päronsplit och en Galiamelon.

Jag känner mig vidrig.

Löparintervjuer inför Maran: Jonas Cramby

Jonas Av Arabien – Tokigt projekt, signerat Cramby

Alla löparblogg-junkies där ute har läst om Jonas Crambys Vegasäventyr där han och tre kompisar åkte till Las Vegas och bemästrade ökenstadens Marathon. Jonas Cramby led nog mest av dem alla med tiden 5,56 och diverse löparåkommor längs de 42 195 meterna. Därför var det oerhört förvånande att han unleashade ”Jonas Av Arabien” där siktet är ställt på… Marathon Des Sables. (24,3 mil, 6 dagar, Sahara-fucking-öknen.)

Här kommer intervjun med den oerhört underhållande (och ökenfetishisten?) skribenten Jonas ”Av Arabien” Cramby.

Vad är ditt starkaste minne från Las Vegas Marathon?
-Det är nog kamratskapen ändå. Att göra nåt jobbigt ihop med kompisar är något väldigt, väldigt fint. Jag går fortfarande in och kollar youtubefilmen när jag är full. Och blir lite misty.

Hur många mil i månaden tränade du halvåret innan Las Vegas Marathon?
-Typ 14. Eftersom jag inte är en naturlig atlet, utan måste kämpa för varenda kilometer, varierade detta dock. Innan loppet hade jag sprungit 2.7 km i ett sträck som längst.

Hur laddade du mentalt under de sista skälvande dagarna innan loppet?
-Jag drack inget i kanske två månader innan, väl i Vegas gick mest omkring och oroade mig för att bli förkyld. Sen så var det väldigt bra laddning att hänga med alla extremt nördiga löpare på mässan som var runt. Och så åt jag pretzels.

In retrospect: Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
-Jag skulle sprungit långsammare, använt pulsmätare och aldrig gått över min aeroba puls. Då hade jag antagligen inte kraschat i slutet. Sen så var mina skor inte insprungna nog. Fick vidriga blåsor.

Hur känns det inför Stockholm Marathon på lördag? Känner du dig förberedd?
– Nej. Jag kommer aldrig känna mig beredd inför sådan smärta. Jag ser dock fram emot att se min stad ur ett nytt perspektiv. Men samtidigt är det lite som att se fram emot att bli torterad på Guantanamo, för att omgivningarna verkar fina.

Ditt bästa Marathontips till en debutant?
– Håll pulsen nere och se dig omkring! Och om det blir tufft tänk: jag har antagligen aldrig levt så intensivt som just nu.

Löparintervjuer inför Maran: Kristoffer Ahlström


Geniernas blogg

Nåväl, det ska inte vurmas allt för mycket. Hursomhelst är Kristofer Ahlström och Peter Ottsjö författarna bakom Sveriges bästa blogg: ”Istället för verkligheten”. Båda är utmärkta skribenter, men bara en av dessa herrar har sprungit ett Marathon, nämligen Kristofer Ahlström. (som ni även kan läsa i Café där han är nöjeschef – stort steg upp från Pause, in my humble opinion.)

Han var en del av Las Vegas-gänget som stack till öknen för att göra sin Marathondebut, vilket resulterade i den utmärkta tiden 3,37. Jag skickade iväg några frågor till Kristofer som han snabbt besvarade.

Vad är ditt starkaste minne från Las Vegas Marathon?
– Den smärtsamma insikten att jag inte kunde böja benen efter 3 mil och således fick stolpa mig fram de sista 12 km medan jag hatade alla runtom mig. Och detta: ingen sportdryck eller energikräm i världen ger samma effekt som en apelsinklyfta. Satsa på naturliga c-vitaminer och fruktsocker, det absorberas snabbast av kroppen.

Hur många mil i månaden tränade du halvåret innan Las Vegas Marathon?
– Varierande, men aldrig mer än 6 mil, aldrig under 3 mil, i veckan. (Som jag minns det, mycket möjligt att jag överdriver. Min längsta enskilda runda var strax över 3 mil – det gav en fin äventyrskänsla att se dagsljuset slå om under tiden man sprang.)

Hur laddade du mentalt under de sista skälvande dagarna innan loppet?
– Det var den absolut skönaste tiden, då nöjessprang man bara för att underhålla formen. Min kompanjon David följde ett sjukt komplicerat carboload-program, men jag nöjde mig med att kliva upp kl 02 och äta en maffig skaldjurspasta. Protein och långsamma kolhydrater är formeln. Mentalt laddade jag knappt alls, man presterar alltid bäst när man inte går in för uppgiften. Minns detta: att anstränga sig är det första steget mot misslyckande.

In retrospect: Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
– Nej. Det är min hittills största bedrift i livet och jag kommer aldrig sluta skryta om det får alla i min närhet varje gång jag blir berusad. Däremot kan jag önska att jag varit lyckligare efter loppet, men det tog ungefär ett dygn innan euforin och stoltheten satte in. Å andra sidan varar den för evigt.

Varför springer du inte Stockholm Marathon på lördag? Blev du avskräckt för att springa fler Maror?
– När jag sprang min första mara någonsin på 3h 37min kände jag att jag skulle behöva träna oavbrutet hela våren för att kunna pressa den tiden till Stockholm Marathon. Det kändes inte värt det. Det var tillräckligt jobbigt att offra tobak och alkohol för asketiskt leverne under en hel höst. Så nu kompenserar jag med ett liv märkt av lösaktiga affärer och högprocentiga rusmedel.

Ditt bästa Marathontips till en debutant?
– Förutom det jag nämnt tidigare, så är det ett par saker att ha i åtanke. Köp riktiga löparstrumpor. Tejpa bröstvårtorna. Använd keps oavsett väderlek – den både värmer vid kyla och håller undan jobbigt ljus vid sol. Strunta i iPod/musik medan du springer: du kommer snabbare in i zen/robotkänslan utan musik, du får en starkare upplevelse av vad som sker runtomkring dig, och ingen musik i världen kommer kunna ge extra motivation när du passerat 3,5 mil. Och ett sista tips: dokumentera det du gör. Att vi spelade in en film från vår Vegasresa/loppet var det bästa med hela grejen, och jag blir fortfarande narcissistiskt tårmild när jag tittar på den. Eller ens tänker på den.


Nästa profil publiceras senare under dagen!

Bästa räknaren?

Nu vill jag ha hjälp av någon HTML-knackare. Jag har kikat runt lite efter en räknare som visar besöksstatistik som främjar den lilla Narkissos som ibland bor i mig, men jag har inte hittat någon riktigt bra. Tips? Dunceor är väl en data-nisse! Och L ”arbetar ju med data”…