Garmindifferens?

Jag har två standardrundor, som tack vare Jogg.se:s Hybridfunktion är – så vitt jag vet – perfekt uppmätta. Eftersom jag är sjukt petnoga med statistik så stör det mig att Garmin Forerunner 305 har en viss felmarginal.

Min 6,8-runda är enligt min 305:a 6,72 eller 6,70, vilket kanske förklaras av att den tappar kontakten under en tunnel vars längd är exakt 40 meter.

Min 10,2 runda blir 10,02 när Garmin får säga sitt. Jag sprang den i torsdags och i dag och  fick samma slutsumma båda gångerna. Dock hade 2-km-markeringen flyttat sig 50 meter från i torsdags, vilket är aningen suspekt.

Min Garmin kommer att bli en fantastisk vän längs min väg mot att bli en grym löpare. Men frågan är vilken längd man ska notera på rundan? Det känns som att man bör bestämma sig för att alltid lita blint på Garmin 305, för att slippa fundera så mycket.

Under dagens pass gick det massa energi åt att jag sprang och kollade på klockan hur pass mycket km-markeringarna hade flyttat sig jämfört med sist…

Annonser

I guess words are a motherfucker

They can be great. Or they can degrade, or even worse they can teach hate.

I mitt Eminemrus på väg till jobbet funderade jag över musiken till loppen under hösten. Jag har börjat gilla tystnaden, eller snarare bara ljudet av mitt flåsande och skorna som släpar i marken. Samtidigt vet jag ju vilken oerhört positiv effekt musiken kan ha för tempot och adrenalinpumpandet.

Jag kan behöva peppen under Stockholm Halvmarathon eftersom det var (hu-fucking-jedamej) nästan tre månader sedan jag sprang längre än 10 km.

I går blev det 10 km i 5,59-tempo. Det var ett ganska skönt pass, förutom att jag hade lite ont i mitt vänstra knä efter några kilometer. I dag har jag lite träningsvärk, men annars känns det ganska hoppfullt inför nästa lördag. Jag vet att många som läser ska springa loppet, men vad har ni för tidsmål? Det känns som att alla, förutom A, är rätt så mycket ur fas med sin löpning

Träningens tio budord

Ja, gammal skåpmat, men jag skrev just ut ett exemplar (till) och satte på ena skärmväggen (jag har delat ut till alla kollegor som är någorlunda intresserad av träning…)

TRÄNINGENS TIO BUDORD

1          Du ska inga andra intressen hava jämte träning.

2          En dag utan träning är en dag utan mening.

3          När Du vilar tränar dina konkurrenter.

4          Den som tycker träning är roligt, tränar för lite.

5          Träning är ett tillfälle att tävla.

6          Så länge Du är seg kan du inte bli övertränad.

7          Det som inte dödar, det härdar.

8          Smärta är svaghet som lämnar Din kropp.

9          Många äro kallade, få äro utvalda.

10        Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett

sätt att bli bra på: TRÄNING

Ett märkligt skådespel

Under flera månader fick vi se den spännande kampen mellan Clinton och Obama. Tillslut blev det väldigt nasty (som vanligt i presidentkampanjer) och när alla röster var sammanräknade hade Frau Clinton dragit det kortaste strået. Inte nog med det, i stället för att välja Clinton som vicepresident (som nog hade varit det bästa valet) så valde Obama bort henne för en kontroversiell snubbe vid namn Joe Biden.

Nu är det bara några månader kvar till presidentvalet och det är alltså John McCain – krigsveteran och i mina ögon storfavorit till att bli ny president – mot Barack Obama – som antagligen skulle bli mördad om han blev president.

Men eftersom det demokratiska partiet är rätt splittrat  och för att inte McCain skulle vinna över massa Clintonanhängare så har The Clintons förstått behovet av att ena alla bakom Barack Obama.

I förrgår var det Hillary som uttryckte sitt starka stöd för Obama. I natt var det Bills tur och det kändes jäkligt lustigt då den förre presidenten tidigare har kritiserat Obama i väldigt hårda ordalag.

Jonas Colting!

Under semestern har jag helt missat att läsa Coltings blogg. Ironiskt nog läser jag ikapp när jag väl är tillbaka på jobbet… men he ju en annan femma. Jonas Colting är en jävligt duktig idrottare och en väldigt underhållande skribent:

” Brottning anyone?

Det är uppenbarligen en fin träningsform fylld med vältränade idrottsmän, om än med fula öron, men som olympisk idrott är den obegriplig, förlegad och uppenbarligen orättvis. Även för de närmast sörjande…

Och jag har sagt det förr och jag säger det igen; alla dessa viktklasser känns underligt och absurt. Hur många guldmedaljer kan delas ut i en och samma gren och samma disciplin? Nu verkar det som om man bara behöver spöa fyra motståndare inom samma fyra och en halv-kilos intervall innan man faktiskt har lagt vantarna på en medalj….

Vem har sagt att livet är rättvist och vem har påstått att man ska få vinna OS-medaljer i grenar som man är fysiskt underlägsen för? Det är ju knappast så att vi ser några hundrakilos-killar springa marathon eller leka romerska ringar och jag ser ingen proteströrelse á deras vägnar. För vem vill titta på den grenen; OS för stora och tjocka killar?

Väger du 62 kilo och vill brottas? Tough shit och lycka till! Antingen får man kittlas med Karelin i partär eller så satsar man på en idrott där man verkligen kan hävda sig utan hjälp av omvänd storleksdiskriminering.”

🙂

Memory lane

Jag har börjat jobba igen och av diverse  orsaker har jag varit nödd och tvungen att ta bilen både i dag och i går. Veckans skiva är Suede – Singels: Best Of Suede.

I bilkön och mitt i ett rus av ilska över klåpare som aldrig borde fått det där jävla körkortet… så börjar gitarrens ackord dra fram minnen från en svunnen tid. Kajal. Tånårsångest. Kärlek.

Det var vackert. Jag stannade på parkeringen och lyssnade färdigt på ”Saturday Night” innan det var dags för ännu en arbetsdag.