Hälsningar från tystnaden

000039832

Efter ruggigt intensiva jobbveckor begav vi oss norrut för en vecka sedan. Det kändes fantastiskt härligt att lämna ett Uppsala med plusgrader och regn för ett Norrland med allt mer snöklätt landskap.

Via Arvidsjaur för att släppa av L och Luleå för några dagars julfirande så har vi hittat till Övertorneå. Och tystnaden.

Eller ja… med en fyraåring och 1½ åring är det ju inte så där jättetyst under dagarna, men det är en skön stillhet här.

Efter 22 dagars vila så bestämde jag mig att denna vecka skulle bli en jättebra träningsvecka. Facit hittills:

Måndag: 5,4 km skidor
Tisdag: 10 km skidor
Onsdag: 5,2 km skidor
Torsdag: Slalom
Lördag: 1h 10 minuter skidor

I dag körde vi en bana genom skogen som husets herre dragit upp. Det kändes lite som att springa Lidingöloppet, men det var ruskigt roligt.

Helt plötsligt försvann en stav ner i snön. Sedan kom ett dike. Och så ramlade svågern i backen och jag fick dyka åt sidan för att inte köra på honom.

Vi körde totalt i över en timme, men antal kilometrar var nog inte så imponerande.

Nu börjar det bli dags att knyta på sig löparskorna igen. Fast jag känner inte riktigt suget ännu, det är mycket roligare att köra skidor. Springa kan jag ju göra när jag kommer hem till barmarken och plusgraderna i söder.

God fortsättning på er alla!

Annonser

Stiltje

Det är härligt att julen ligger så perfekt i år. Tar man 4,5 dagar ledigt så får man ledigt 18 dagar i sträck. Men samtidigt… får det konsekvenser.

En tidning ska vara klar i slutet av januari, vilket betyder att alla texter bör vara klara innan imorgon klockan 1700.

En annan tidning ska vara klar några veckor efter det.
Jag älskar när man har pressen på sig och förra veckan blev nog den längsta arbetsveckan i mitt liv. Spänningen är eggande när deadlinen kryper allt närmare.

Samtidigt känner jag att jag är så himla otränad. För att orka jobba så här måste man vara i gott skick, vilket jag knappast är just nu. Jag hostar fortfarande, men jag längtar ut i skidspåren, jag längtar efter att få springa en mil.

Och jag längtar efter att få komma upp till tystnaden i Norrbotten, till lugnet, till de fantastiskt söta barnen, till… återhämtning.

Med åren har jag fått allt svårare för julen, kanske för många kollegor är kristna och julen är något otroligt speciellt för dem. Deras synsätt positionerar mig långt bort… långt från tankar om Jesus och. Äh, fuck it. Julen innebär ledighet, god mat och skidåkning.

Det är ju inte fel

Bloggdöden

Senaste halvåret har alla de bästa bloggarna lagt ner. ”Tramps like us” för att Cramby ska yngla av sig (och för att de nog tagit sig Atlanten över huvudet), kungen ”Runners High”, ”I stället för verkligheten” och så har Kristofer Ahlström helt lagt ner sitt bloggande.

Kan man se det som annat än ett stort svek?
Skämt åsido, jag förstår att det tar massa jävla kraft att blogga. Men det är svintrist att alla bara faller av pinnen.

Denna vecka har jag rest sjukt mycket i jobbet och gjort många intressanta intervjuer. Och så har jag funderat… vilket Marathon ska jag ge mig på nästa år? Jag skulle boka upp Köpenhamn direkt, om det inte vore så att den ligger 8 dagar efter Luleå Halvmarathon.

Några förslag?

Firenze Marathon: Bilder

Litet bildspel från Firenze, inklusive den beryktade ”gladbilden” från den trevliga kvällen dagen efter Maran. Den blå Asicsjackan som ni ser på några av bilderna var den man fick i löparpåsen.