ULK träningshelg

dsc00050

Nöjd, men gode schleten

Efter en lång arbetsvecka med mycket stress tog det verkligen emot att åka till det ”Kenyanska backpasset” med Uppsala Löparklubb, som var en del av de träningshelg som klubben just nu arrangerar.

Så, vad är då ett kenyanskt backpass? Jag är inte hundra på definitionen, men poängen verkar vara att man inte ska stå still, utan vila på raksträckor och nedförs. (Det gör man ju iofs på vanliga backpass också… nåväl.)

Vi började vid svandammen där vi hade en kvarts löpskolning med diverse konstiga övningar som jag aldrig gjort. Dessa övningar sög rejält i mina vader som därför var rejält stumma när vi började våra ”åttor” runt Uppsalas rosa slott. Backen, som är cirka 500 meter, runt och upp mot slottet är inte att leka med. Totalt blev det drygt 8 km igår.

På schemat för lördagsmorgonen stod ”Snabb5an”, ett femkilometerstest som klubben genomför fyra gånger per år. När jag vaknade kändes det inte så farligt i benen. Jag begav mig med gott mot till Studenternas och joggade därifrån till starten. Det goda modet försvann snabbt. I stället för lårmuskler hade jag lyktstolpar och jag rörde mig sakta framåt i 6-tempo och med hög puls.

Första kilometern av loppet avverkades på 4,40. Jag drogs med i den inledande rusningen, men sedan tappade jag snabbt. Nästa kilometer tog 4,51, den tredje 4,53. Jag kände mig tung och lite missmodig över att det gick långsamt (trots att vi körde hårt igår… jag har för höga krav på mig själv).

Sista två fick jag lite häng på en 16-åring i klubben som jag sprang ifatt och förbi. Fjärde kilometern tog 4,45 och sista tog 4,38. I mål kom jag på 23,59. Är ni bisarrt kvicka på huvudräkning så har ni märkt att detta är en matematik som inte går ihop. Antingen är det en felmarginal eller så är banan felmätt.

(Min klocka visade 5043 meter och 5 km avverkade jag på 23,48 – om banan är felmätt.) Pulsen låg på 158 i snitt och tempot på 4,45/4,48.

Med cirka 2 km upp och nedjogg innebär det att jag sprang 9 km i dag och totalt 80 denna månad. Klart underkänt! Nu är jag skitseg och har jävligt ont i benen.

Imorgon står det långpass på schemat. 25 km klockan 09.30.
Om det är bloggtystnad imorgon kväll är det för att jag ligger på Akkis.

Annonser

När livet kommer emellan

I måndags hade jag ont i hela kroppen. Jag tog ut mig alldeles för hårt på spinningen och var så trött att jag la mig för att sova kring 22.30. Men jag hade så ont, så ont i benen att jag inte kunde sova.

I går kväll hade jag, olägligt nog, kvällskurs fram till klockan 21. Det som höll mig vid liv var tanken att jag skulle komma hem till min ljuvliga fästmö som hade gjort en god middag till mig. En middag som jag tänkte avnjuta tillsammans med Skellefteå vs. Frölunda, sedan Tottenham mot Stoke.

När jag slår på mobilen efter kursen så har jag fått sms. Nea är magsjuk, har kräkts massor (även på den Stieg Larsson bok jag läser, samt Den hemlige kocken) och hon undrar när jag kommer hem. Jahapp. Direkt till ICA efter kursen, handla blåbärssoppa, nyponsoppa och sånt som kroppen tål då man är magsjuk. Eftersom jag inte hade någon energi att göra mat så köpte jag en ICA-pizza och drack en starköl till den, efter att jag sett till Nea.

I dag försov jag mig två timmar och dagen har varit rätt turbulent med mycket på jobbet, mycket som ska göras hemma då ens bättre hälft är sjuk. Men jag tog mig ut på ett löppass i alla fall!

10,01 km på 54,42 – snittpuls 145

Det var – pinsamt nog – första gången jag använde min pulsklocka. Jag köpte ju min Garmin förra sommaren, men jag har av någon anledning bara låtit pulsbandet ligga i en skrivbordslåda.

I alla fall. Jag är riktigt nöjd med min puls. Den stack iväg som högst i 160 då jag höll 4,14 tempo. Annars låg den väldigt stabilt hela passet. Min maxpuls är ju 207, vilket innebär att jag i snitt höll 70% av min maxpuls.

Pretty good.

Trots att jag var så himla trött kände jag mig stark när jag sprang ut i de halkiga kvarteren där jag bor. Jag tog med mig musik (något jag inte gjort sedan i somras) och det gjorde världens skillnad. Jag fick precis den pepp jag behövde. Efter 4,5 km blev jag rätt trött, började känna mig hungrig och jag sprang omkring och var obekväm över hur halt det var.

Då bestämde jag mig för att köra en s.k positiv split. Jag bestämde mig för att öka takten. Km 4 till 5 gick på 5,44. 5-6 gick på 5,07. Första halvan på 28,06, andra på 26,36.

Jag är faktiskt riktigt nöjd!
Men missnöjd över att jag bara har 63 km denna månad. Den där jäkla nackspärren förstörde mina möjligheter att göra 100 km den här månaden.

Utmanad

Den intressanta utmaningen fortsätter. ”Med röda tights i spåret” tyckte att jag också skulle svara på dessa frågor

1. Vilken typ av löpare är du?
Drömmaren och optimisten. Jag har stora mål och tränar för lite för att nå till dem.

2. Hur länge har du löpt?
Sedan jag var 5-6 år? Jag har många bilder på mig själv som liten löparknatte. Farsan sprang massa tävlingar då jag var liten och jag försökte följa i hans fotspår. Glappet från liten löparknatte till ambitiös drömmare är väl på cirka 20 år. Jag köpte mina första löparskor sommaren 2003 och sprang kanske en handfull gånger. Efter att jag sprang Grabbhalvan (5 km) i Norrköping år 2005 så väcktes nog ett seriöst intresse om att bli en löpare. Då gick jag i mål på 26,49 och krampade överallt efteråt. Men jag fick ingen struktur på löpningen och sprang kanske 10-20 pass under hösten.

Jag började träna inför det sista Broloppet (Det över Öresundsbron.) som skulle hållas 2006. Det slutade med att jag stukade foten rejält. Men sedan 2006 betecknar jag mig själv som ”löpare”. Då började jag få någorlunda rutin på löpningen. Under 2007 sprang jag knappt 80 mil och under 2008 knappa 100. Målet är 180 för år 2009.

3. Hur mycket löper du per vecka?
För lite.  Bästa månaden under förra året var maj med totalt 156 km. Totalt snittade jag knappa 2 mil i veckan förra året – på tok för lite.

4. Vilket är ditt ”feelgood” tempo?
4,20? Nej, just det. Jag heter ju inte Janne W…
Det beror ju på vad man menar med ”feelgood”. Jag mår förträffligt bra när jag springer i 4,36 på löpband och ändå kan andas lugnt och jag känner hur adrenalinet pumpar stolthet genom kroppen. Men jag antar att ni syftar på ”prattempo” och då ligger det nog kring 5,20.

5. Vid vilken ålder började du springa?
Om jag räknar från 2006: 28 år.

6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Inga alls. Sporadisk spinning och simning klassas väl knappast som sport. Men jag försöker alternativträna en del.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Toapapper, in case of emergency.

8. Varför springer du?
Du, det är en bra fråga. I fredags frågade en kollega mig vad jag skulle göra efter jobbet. Jag sa att jag skulle springa en mil på löpband, helst under 50 minuter. Han utbrast: ”VA? Var får du energin ifrån???”. Då sa jag: ”Man behöver inte leta energi till löpning. Löpningen ger energi. Den är självförsörjande”.

Och någonstans där är väl pudelns kärna. Jag springer för att orka och för att må bra. Och någonstans när jag en dröm om att slå farsans 2,56,52 på en mara. Han tränade bara under sommarhalvåret och sällan mer än 100 mil per år. Förhoppningsvis har jag också något sådant i mig.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Vem ljuger för att få springa?

10. Hur ofta köper du skor?
När man kommer hem till oss ser det ut som att hela släkten är på besök. Löparskor har jag dock bara köpt två par de senaste två åren. Men nu är jag sugen på att köpa ett par lättare skor som alternativ till de tegelstenar jag bär på just nu.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Jadu. Det har väl blivit rätt mycket saker de två senaste åren. T-shirts, tights, jackor, sockar… det är ju förbrukningsvaror liksom. Men jag köpte ju en Garmin 305 i somras, som jag faktiskt inte använt så mycket.

12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löparmässor, http://www.jogg.se, löpartävlingar, Stadium, Intersport. Typ. Vi har inte Runners Store i Uppsala och Löplabbet tycker jag är för dyrt.

13. När föredrar du att springa?
Årstiden spelar inte så stor roll, även om jag under min korta karriär haft stora svackor från månaderna december till april. Men den idealiska temperaturen ligger kring 5-10 grader.

14. Hur ofta tävlar du?
10 tävlingar förra året, varav två på skidor. Blir väl något liknande i år.

15. Vilka distanser?
Förra året sprang jag inte ett enda 10 k-lopp och det grämer jag mig över. I år ska jag klämma in några millopp och jag hoppas att jag kan springa grabbhalvan i Norrköping, alternativt Blodomloppet här i Uppsala som är 5 km. Så svaret är väl: alla distanser, från 5 km till 42 195.

16. Vilken är favoritdistansen?
Jag eggas lite av 5 km-distansen. Man kan ge allt utan att riskera att dö på köpet. Jag är också lite svag för millopp, även om de är svårare att lägga upp. Men favoriten är nog halvmaran.

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Winners never quit, quitters never win.

18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vitargos underbara sportdryck.

19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Jag springer nog helst i grupp. Kanske ett konstigt svar då jag bara sprungit en enda gång med ULK. Men de tränar 17.15 på tisdagar och torsdagar – en tid som passar mig uselt. Dessutom tränar de tidigt på söndagsmorgonen: 09 sommartid, 10 vintertid. Jag är inte riktigt där ännu, det är för bekvämt att vila ut på söndagen och sedan springa själv lite senare på dagen.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Vitargo Carboloader/Vitargo Gainers Gold

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Jag är svag för tusingar på löpband. Bandet rullar på snabbare än du egentligen orkar springa. Men då tar envisheten tag i dig. Håll i! Håll i! Kämpa Gunde!

22. Vart blir du oftast skadad?
Stukad fot, överansträngda knän och piriformis är väl de tre allvarligaste grejerna jag råkat ut för. Annars är det väl bara vanliga åkommor med ömmande benhinnor, ont i ryggen, känningar baksida lår och. Så. Vidare.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
New York Marathon. Fast drömmen är inte lika stark nu då jag spenderat en vecka i det stora äpplet. Berlin Marathon hade varit häftigt, även om det inte känns som en ”dröm” eftersom det är så lättillgängligt.

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Bruce Springsteen. Han skulle nog kunna berätta några härliga livshistorier.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Lance Armstrong. Kanske skulle han avslöja om han dopat sig?

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Evan McGregor – han kan också få ett rejält skägg.

27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Har inte alla blivit utmanade vid det här laget? Björn Sunesson, Jonas Colting och Runners High And The Lowest Low (trots att han lagt ner).

Träningen v.4

I backspegeln ser jag en tämligen usel vecka. Nackspärren på tisdagsmorgonen förstörde flera dagars träning. I stället för planerade sex pass blev det blott två.

Fredag: 10,1 km löpband: 49,04
Söndag: 60 minuter spinning (Endurance)

Hade tänkt springa igår, men Nea ville att jag skulle följa med på spinning och jag antog utmaningen. Det blev ett helvetespass på dryga timmen, där jag hela tiden låg nära mjölksyretröskeln (trots att man skulle ligga på en behaglig puls hela passet).

I dag är jag väldigt spak tack vare/på grund av spinningpasset.

Tack vare eftersom jag gillar sån skit, när man blir provocerad till utmattning och dagen efter känner sig trött och sliten, men ändå lite småstolt.

På grund av eftersom det stör dagsrytmen lite. Förkylningskänningar kommer per automatik dagen efter man tagit ut sig rejält.

Denna vecka hoppas jag på sex pass. Det hade varit grymt!

Överflöd av Springsteenbiljetter

Åh, vilken ironi, vilken knäpp situation. Först sitter jag, A, B och min kollega A och svär över att det inte går att boka biljetter. Sedan lyckas kollegan köpa biljetter åt mig och Nea samt två åt henne själv.

Då började jag tycka synd om min gamla polare A som tillsammans med M samt A:s föräldrar ville se på Springsteen. A stod i kön på Megastore, en evighetslång  kö som inte rörde sig framåt. Jag tänkte: ”vafan, jag försöker fixa åt A också”

Jag försökte om och om igen att få biljetter till fredagen. När jag tillslut kom fram till biljettsidan igen så valde jag torsdag, eftersom den alltid kastade ut mig då jag valde fredagen. Vips satt jag på ytterligare sex biljetter! Jag ringde A och han blev glad.

Sedan utannonseras att Bruce ska hålla en extra konsert. A lyckas få biljetter till den i stället (sittplats, vilket de önskade från början) och köpte följdaktligen biljetter. Då satt jag helt plötsligt på sex extra biljetter.

Då tänkte jag på B och MQ. De älskar ju Springsteen! Men… båda har fått fyra biljetter vardera – till varsin dag!
Hahaha! Vad är det som händer?

Mättad marknad, eller har vi bara tur?
Får jag sålt mina biljetter?

Eventim – vilket skämt!

Herregud. Varför ser det ut på samma jävla sätt varje jävla gång!? Till dessa stora spelningar är det ett enormt biljetttryck. Arrangörerna vet om det.

ÄNDÅ kraschar systemet så gott som varje jävla gång.
Så irriterande!

Kul för de som har köat i två dagar för att få Springsteenbiljetter