MERDE!

På jobbet går allt fler omkring och hostar och nyser och lever om. Jag sitter paralyserad och konstaterar att det nog inte är säkert att gå till kaffeautomaten.

I går intervjuade jag en kille. Vi skakade hand och började snacka. Då börjar han hosta. Och han dämpar hostan i sin högerhand. Gång på gång. I den hand jag just hälsat på. Panik!

Sedan använder han min dator. Jag tvättade händerna efter intervjun. Men datorn har jag inte tvättat än.

Nea väckte mig i natt eftersom jag snorsnarkade. Och i morse snöt jag mig rejält.

M M M M MEEERDE!

Annonser

NautilusTriathlon

Eftersom det vankades After Work i dag så passade jag på att köra ett lunchpass. Jag hade arbetat upp ett sug efter att köra ett Triathlon bestående av Rodd, Cykel och Löpning. Först tänkte jag 10 min, 10 min och 5 km löpning. När jag började springa tänkte jag 20 min löpning (tidsbristen). Men efter några km fick jag den där otäcka känningen igen i vänster skenben, så jag beslutade mig för att köra blott 15 km löpning. Totalt blev det:

Rodd 10 minuter – 2095 meter
Cykel 10 minuter – 7280 meter
Löpning 15 minuter – 3,38 km (4,26-tempo)

Ruskigt roligt pass! Detta ska jag köra många gånger under våren!

6.66 – the number of the stress

Jag förstod att det skulle bli ganska jobbigt att förbereda inför Bröllopet. Men jag var inte riktigt förberedd på att enbart inbjudningsbiten skulle suga så mycket kraft (och pengar).

I går missade jag 18.30 som är sista lämningstid på närmaste postlåda. Envis som jag är så ville jag få iväg alla inbjudningar när jag äntligen var klar med frimärksslickandet.

Problemet var att klockan närmade sig 19. Och då började DIF-Skellefteå AIK på Canal + och 20.45 skulle Inter-Man United börja.

Jag stoppade kuverten i en systempåse. Sprang de dryga 3 kilometrarna till centralstationen, postade kuverten och vände tillbaka. Totalt blev det blygsamma 6,66 km på 36,13.

Kändes inte alls bra eftersom jag vill att mitt kortaste pass ska vara på en mil. Men nu fick det bli som det blev. Det är inte varje dag man postar bröllopsinbjudningar.

Stagnerande träning

Förrförra veckan blev det bara tre pass, men ändå 48 km totalt. Förra veckan blev det 24 km, fördelat på två pass.

I torsdags körde jag ett milpass på kvällskvisten. Jag var sliten, det var kallt (-7) och det var isigt och halt en stor del av sträckan. Ändå noterade jag 49,58 på 10,01 km – vilket måste ses som helt ok. Efteråt andades jag häftigt och jag kände mig sjukt otränad.

I fredags kom LB till Uppsala för att hänga och träna. Det blev (som vanligt) tv-spel inpå småtimmarna. Nea gick upp 06.30 för att hon skulle åka till Paris, själv gick jag upp vid 08 eftersom träning med ULK väntade.

LB trodde att vi bara skulle springa ett vanligt pass och när jag breakade nyheten att Kenyanskt Backpass väntade så… blev han inte så glad. Men är det något som LB är stark på så är det backlöpning. Jag kom, som vanligt, hopplöst sist i alla backar. LB var i täten och sprang som en gasell.

Totalt 14 km blev det denna fantastiska lördagsmorgon. Det var -12 när vi steg upp och drygt -9 när vi stack iväg till träningen. Solen sken och tränaren Ingmar sa ”Kan man spendera en lördagsmorgon på något bättre sätt?”

Nej, det kan man bannemej inte.

Det är fantastiskt roligt att träna med ULK

Hur otur kan man ha?

I går när jag kom hem så stängde jag igen garderobsdörren strax innanför dörren. PANG! Spegeln inuti garderoben kraschade i golvet. Jag kastade salt över axeln och hoppades på det bästa.

Nu, på väg till soprummet, så tappar jag en stor bit av den kraschade spegeln.

Får jag 7*7 år av otur nu?

Sliten

img_474eeeea4e0cb1

Måndag skulle bli en vilodag eftersom vi skulle fixa och dona med inbjudningskorten till Le Grand Wedding. Men då visade det sig att butiken vi skulle till hade stängt.

Jag tänkte att jag ändå kunde unna mig en vilodag och träna på tisdagen i stället. Men då blev tisdagen en-sån-där-dag. Vi gick upp för sent. Jag fick skjutsa Nea till jobbet. Hann inte packa träningsgrejerna. Var sjukt sliten på kvällen och Nea var kvar länge på universitetet.

På lördag åker hon till Paris. Och vi måste fixa de där ***** korten innan dess. Ikväll ska vi göra ett nytt försök, vilket innebär att ännu en träningsdag försvinner.

Det känns inte bra. Fick jag välja skulle jag åka hem direkt och lägga mig under täcket i soffan och kolla på Helena Jonssons medaljjakt klockan 10.