Bastulöpning: 10 km på 55.20

Fuck. Min smärta i ena höftkulan ger inte med sig. Den kommer som på beställning efter 5-6 km och smärtar ganska mycket dagen efter. I går var jag inställd på att köra 15 km, trots att temperatur.nu visade 29 grader när jag kom hem från jobbet. Första kilometern blev en chock för kroppen som absolut inte ville vara med på noterna. Jag klockade 5,30 och sedan 5,23 efter två kilometer. Sedan blev jag ”varm” i kroppen och löpningen flöt på med kilometertider just under och över 5,15. Men sedan kom den-där-förbannade-smärtan.

5,25 blev 5,45 som blev 5,44 som blev 5,42 och som tillslut blev 5,55.

Ska jag behöva byta ut en höftkula redan vid 31 års ålder? Är jag verkligen SÅ gammal?

Annonser

I backspegeln: Helt ok träningsvecka

Träningsvecka

Första veckan i juni var en bra träningsvecka. Den andra avbröts av svensexan och den tredje förstördes pga träningsvärk och blåmärken. Därför var jag ruggigt sugen på att göra något bra av den fjärde veckan i juni.

Totalt sex pass, varav tre löppass på totalt 28 km. Ett stort minus är att jag inte fick till något långpass. Jag hade tänkt att jag skulle köra det igår, men det var så vansinnigt varmt och så har jag haft lite känningar i höften under veckan.

I stället blev det en skön vilodag då jag läste 120 sidor ur andra boken av Stieg Larsson-trilogin.

Denna vecka ska det bli minst 40 km. Och eventuellt Engelbrektsloppet på fredag. Någon som är sugen på stafetten på lördagen?

Lidingöloppet – here I come!

Clipboard02Håll till höger i spåren! Här kommer… jag. 3,06  år 2007 – för dåligt förberedd och det regnade så in i helvete. 2,53 förra året, trots att jag varit skadad och tränat dåligt under hela sommaren. Mitt högt satta mål för i år är 2,30. I dagsläget omöjligt, men med massa backträning så hoppas jag att jag kan närma mig den halvmagiska 5,00-gränsen.

Fartlek med solen i zenit

Efter passet blev det matlåda. Gårdagens lax-, haricot vert- och broccoliomelett. Smaskens! Nya Runners kom också i går, men tydligen har den funnits i affären sedan förra veckan…

Solen stod i zenit och innan jag stack iväg satt jag på kontorsstolen och velade i över en kvart om jag skulle äta min lunch eller springa. Lunch/Springa. Lunch/Springa? Det var en tuff inre kamp!

Tillslut vann förnuftet och det blev ett mycket tungt pass i gassande solsken. Jag körde styrka igår och därför var kroppen inte alls med på noterna. Det kändes lite som om jag hade på mig den där sumodräkten som vi brottades i på min svensexa.

Hursomhelst. Jag konstaterade efter 2 km att ett ”vanligt” pass i 5.20-5.30-tempo var ohållbart. Det skulle bli för tråkigt och så skulle jag kanske tuppa av pga värmen och tristessen.

Just efter att klockan pipit och signalerat 2 km så ökade jag tempot i 400-500 meter. Sedan vilade jag typ 200 m innan jag sprang den ungefärliga kilometern genom vedyxaskogen.

Som jag många gånger skrivit är terräng verkligen inte min kopp te. Det är härligt att springa i skogen, men inte när man hela tiden måste titta nedåt och se till så att man inte trampar snett på någon rot eller sten som ligger överallt på marken.

Kilometern genom skogen gick långsamt, trots att jag sprang väldigt högintensivt och pulsen var på topp så gott som hela tiden.

Efter skogen andades jag ut 2-300 meter innan jag ökade farten och höll 3.45-tempo i några hundra meter för att sedan sakta ner till cirka 4.45-tempo. Sedan växlade jag tempo under varierande sträckor.

1 km lugnt
400 snabbt
400 lugnt
200 m snabbt
200 m lugnt

Jag avslutade med 430 meter på 1,45 (4.04-tempo) och slängde mig sedan ner på marken och andades häftigt.

Lite småskumt att klockan noterade 7,71 km då den under de tidigare passen fångat upp 7,77, 7,77, 7,78 och 7,79 km.

Kilometertider:
5.38
5.31
5.08
5.45
4.27
5.12
4.54
3.32 (4.42-tempo)

Lunchlöpning i gassande värme

Ambitionen var som sagt att springa igår. Men he gick int. Stack hemåt vid halv två, handlade ingredienser till jordgubbstårta, diskade, städade och gjorde tårtan. Sedan diskade jag undan alla spår av tårtan och gömde den hos grannen. Med cirkus 10 minuters marginal klarade jag mig till Nea kom hem.

Sedan cyklade jag och hämtade sushi som vi hann få i oss innan jag skulle ”gå-ner-och-torka-av-fågelskiten-från-cykeln”. I själva verket gick jag ner och väntade in hennes polare som skulle komma och överraska henne. Vi smög upp, jag hämtade tårtan hos grannen och sedan började de sjunga för fulla muggar.

Det blev en väldigt lyckad dag, men jag var sjukt trött på kvällen. Så där trött att ögonen bara värker. But hey, det var det värt. I morse var jag jävligt seg, men packade ändå träningsväskan. Mina kollegor skulle tuktas med lite lunchlöpning i den gassande värmen.

23 grader och molnfritt. 10,45 km stod på schemat. Tyvärr märkte jag ganska snabbt hur passet skulle gå. En av mina kollegor hade uppenbarligen vätskebrist och hade vilat två gånger redan efter 4km. Jag kände hur jag blev allt mer frustrerad. Det gick så långsamt att benen bara värkte av längtan till att springa snabbare. Vid 6,6 vilade hon igen och sa åt mig att springa iväg i mitt eget tempo.

Första 6,6 gick på 42 minuter (6,22-tempo). Jag avverkade de sista 3,85 på 18,29 vilket ger tempot 4,48/km och totalt 5,48-tempo.

Det blev tillslut en jäkligt skönt genomkörare. Just nu är det höga halter av pollen så jag flåsade rejält under de sista kilometrarna. Det kändes som om någon proppade munnen full av gräs var femte meter. Kanske blir det rullispremiär ikväll?

Man vet att man är gammal…

nicolekidman_1600

… när man läser att Nicole Kidman fyllde 42 i lördags.  Nåväl, my future wife fyller år i dag och det är min ursäkt för att jag inte sprang någonting i går. Jag åkte nämligen omkring till alla sportaffärer och kollade deras utbud av rullskidor. När jag sedan valde ett par var jag tvungen att ha med mig skorna för att de skulle sätta bindningarna rätt. Så det gick ett antal timmar på det. Sedan fick jag diska, laga mat och städa innan Nea kom hem från jobbet.

I dag tänkte jag gå tidigare från jobbet och förbereda inför kvällen. Jag hade tänkt att springa ett pass på typ 15 km i den härliga sommarvärmen. Men förjävligt nog så är gräspollenhalten förjävligt hög just nu. Jag nyser kopiöst mycket och mina ögon rinner.

Får kanske bli styrka i stället. I fredags konstaterade vi att midsommarafton var dag 50 i nedräkningen mot Le Grand Wedding. 27 dresses (som vi redan sett en gång) gick på Canal+  och resulterade i ett infall att ta reda på vilka bröllopsfilmer vi inte sett. Under lördag och söndag såg vi massa fjantiga/småtrevliga bröllopsfilmer.

27 dresses: (5/10)
Kan man blunda för alla klischéer så är det en trevlig film. I alla fall inte slöseri med tid.

Wedding Crashers: (6/10)
Jonas Cramby (Yes, the Marathonrunner) gav den en fyra i Expressen med motiveringen att han älskar dumma amerikanska komedier. Jag valde mellan 4 eller 6 i betyg. Trots att jag ogillar både Owen Wilson och Vince Vaughn så är den här filmen rätt kul.

Made of honor: (5/10)
Förutsägbar så det förslår. Men ett trevligt tidsfördriv. Jag antar dock att alla dessa filmer blir trevligare om man faktiskt ska gifta sig. I bland får jag känslan av att det är rejäla bitter***** som recenserar filmer. Men det är väl så att om man har som jobb att plocka isär filmer i tusen beståndsdelar så missar man möjligheten att dras med i handlingen.

What happens in Vegas: (5/10)
Asthon Kutcher. Cameron Diaz. Dessa två huvudingredienser borgar nästan för det lägsta möjliga betyget. Kutcher ligger nog med både kvinnliga och manliga regissörer för att få roller och jag får verkligen anstränga mig för att komma på någon vettig film som Diaz har varit med i. (Efter lite hjälp av imdb påminns jag om att hon var med i bra filmer som ”Gangs of New York”, ”I huvudet på John Malcovich” och ”Fear and lothing in Las Vegas”.)

Hursomhelst. Jag var skeptisk till filmen, men kände ändå efter att det gått en timme eller så att jag faktiskt var intresserad av att se vars historien skulle ta vägen.