Thank God It’s Friday

Körde ett riktigt skönt lunchpass igår. Uppvärmning på Crosstrainer (10 minuter) följt av styrka i 55 minuter, avrundat med en tävling på roddmaskinen. Jag utmanade en kollega att köra först till 1000 meter. Det var ofattbart jobbigt! Vanligtvis brukar jag hålla ett jämt och skönt tempo från 4,30 till 5 min/km. Nu körde jag 1000 meter på 3,55 och mjölksyran sprutade ur alla muskler, särskilt från låren som hade tuktats dagen innan.

På kvällen såg vi ”Den banala kärleken” på Uppsala stadsteater. I början tyckte jag att den var lite seg och det tog ett tag innan jag fastnade. Den är i alla fall sevärd, även om det inte var någon sensationell upplevelse. Vi rundade av kvällen på Hambergs fisk där jag åt Kolja med majrovor med ett glas Riesling till. Fantastisk mat och väldigt trevlig personal. Rekommenderas starkt! Underligt att vi inte varit där tidigare under vår 3½ åriga vistelse i Uppsala.

Apropå mat. När jag var på Gotland åt jag fantastisk mat varje dag . Visby Crêperie & Logi var supermysigt och måltiden, bestående av Galette med skaldjur samt ett glas äppelcider, var oförglömlig. Jag kommer att besöka detta ställe många gånger framöver!

Dessutom åt jag på det mer välkända Bakfickan Visby som ligger på Stora torget. Skaldjurspastan var väl inget exceptionellt, men mysfaktorn (och det faktum att man tog ett glas vin till) gjorde att jag och min kollega fick en mycket avkopplande lunch på detta ”inneställe”.

Ikväll blir det nog vila och lite kolhydratladdning inför morgondagens tävling med Uppsala löparklubb. Fem kilometer väntar. Målet är under 22, men skulle jag sätta pengar på något så skulle mina pengar lägga på en tid kring 22.30.

Annonser

Härliga tusingar @ Nautilus

Tusingar. Få ord väcker så mycket fruktan i en löpare som detta ord på åtta bokstäver tre stavelser. Marathon? Lätt som en plätt! Halvmara? Som en promenad i parken! Tusingar? Nej, jag vill inte!!!

Jag har mest kärlek för denna träningsform. Kollegan AH hängde med mig till Nautilus och medan vi promenerade från bilen sa hon ”Åh, vad jobbigt att du är så där!”. Jag bara babblade om hur man måste se på tusingarna. Att det är nyttigt med lite fruktan och att träningsformen ger så vansinnigt mycket. Jag var helt enkelt taggat till, ja… tusen.

Just innan jag skulle gå upp till löpbanden ringde min kära fru. Aldrig har jag väl varit så himla kort i luren. ”Ja, mm, ja, mm, ja, vi hörs sen, ja, mm, vi hörs sen. ok. vi hörs” Sedan rusade jag upp till löpbanden och påbörjade mina intervaller.

Min grymme polare LK, som gått från storrökare som inte rört sig på tio år till väldigt duktig löpare de senaste två åren, inspirerade mig att köra tusingar med högaktiv vila. Han har kört 1000 meter och sedan vila i 5-tempo i 200 meter. Men jag är inte riktigt där ännu så jag körde en liten fegare variant med 14-tempo på löpbandet, alltså 4,17 per kilometer.

De tre första intervallerna gick bra, men jag kände att jag var tvungen att sakta ner den aktiva vilan för att orka med 4-5 intervaller. Mycket riktigt gjorde det väldigt stor skillnad på intervall fyra och fem då jag körde aktiv vila i 5.27-tempo i stället för 5-tempo. Nästa pass ska jag testa 4-tempo på tusingarna med aktiv vila på 5.27-tempo.

Back to work! I dag blir det lunchträning med kollegorna. Rodd och styrka står på schemat.

Orkeslöst styrkepass

I förrgår gick en av mina kollegor in på jobbtoaletten och spydde. Sedan stannade han hemma igår. Gissa om folk har varit nojjiga på vårt jobb? Jag var ute på jobb fram till 15.30 igår så jag missade lite av hajpen. Men jag var faktiskt lite nojjig när jag körde omkring i Västmanland och gjorde några intervjuer.

Vanligtvis kan man ställa klockan efter min mage. Jag är petnoga med maten under en artbetsdag. Jag måste äta en banan kring 10-tiden och jag är som regel rejält hungrig vid halv ett när vi brukar äta lunch.

Igår åt jag inget mellanmål klockan 10. Och när andra intervjun var klar befann jag mig i Västerås. Jag kollade in Gallerian Punkt (?) men ingenting verkade fräscht och då tog jag i stället bilen hem. Väl hemma i Uppsala var klockan nästan halv tre. Och jag hade alltså varken ätit mellis eller lunch.

Kanske är det inte så konstigt att kvällens styrkepass blev lite som det blev. Kände mig väldigt vek och orkade inte alls lika många repetitioner som jag borde klarat av. Hoppas att det inte är något kräkskit i kroppen. I sådana fall kommer jag strypa min kollega.

Veckans träning

VECKA TRE

Måndag: Vila
Tisdag: Styrka 60 minuter
Onsdag: Vila
Torsdag: Intervaller 500&1000 meter: 10,19 km/54.12
Fredag: Vila
Lördag: Långpass med backintervaller: 17,17 km/1.36.49
Söndag: Återhämtningsjogg 5,1 km/30

Totalt:
Styrka: 60 minuter
Löpning:
3h 1minut/32,46km
———————————————
Totaltid: 4h 1 minut

Analys:
En medvetet lättare vecka efter två veckor med sex pass. Jag är nöjd med veckans löpning, även om jag önskar att jag hade kunnat kämpa mig igenom ett lite längre pass på söndagen, men benen kändes helt enkelt alldeles för stela.

Jag får se vad denna vecka kommer att innehålla. Förhoppningsvis blir det åtminstone ett skidpass. Snön verkar ju vilja vara kvar ett tag till. Sedan väntar en klubbtävling på lördag morgon. Distans: 5k. Kanske kan jag göra under 22 i alla fall?

Segt långpass med backinslag

Egentligen står långpass på schemat för morgondagens träning. Men jag kände att jag inte pallar med att gå upp halv åtta imorgon och körde långpasset i dag i stället. Det blev ett rätt kämpigt pass på 17,17 km, inklusive cirka 6,5 kilometer backträning – tre varv runt området kring Uppsala slott – en träningsform som ULK kallar ”Kenyansk backträning”.

Har inte kollat in GSM-punkterna, men jag är väldigt säker på att passet egentligen var lite längre. Enligt ULK är rundan 2,25 km och när jag tidigare mätt rundan har jag fått ungefär så långt.

Nu blev det, enligt min klocka, i stället lite drygt 6 km. Nåväl, det är inte längden på passet som är det viktiga.

Det tog 30 minuter att jogga till backen nedanför Uppsala slott. De tre varven avverkades i ett hyfsat tempo och jag kände mig rätt stark i kroppen, samtidigt som jag kände mig ganska så frusen och opepp på att springa.

5.20
5.11
5.19
5.26
5.31
5.50
5.19
5.53
5.28
5.55
5.34
5.43
5.48
5.53
5.40
5.52
5.54
(1.04)

Från cirka 12 fram till 17 var det jogg hemåt och det gick i ett patetiskt, långsamt tempo. Samtidigt så orkade jag inte mer än så och fick acceptera att det gick lite långsamt.

Får se hur jag känner mig imorgon. Eventuellt blir det ett lugnt återhämtningspass.

Moddervaller

Svaret på min retoriska fråga var ju såklart: TRÄNA. Jag bet ihop under eftermiddagen och försökte göra tråkiga saker som inte sög allt för mycket energi. Tillslut närmade sig klockan 17 och jag började peppa mig själv för att köra intervaller på Nautilus. Jag tänkte att det är lite för halt utomhus för att det ska vara kul att springa intervaller…

Jag parkerar bilen, går in på Nautilus, öppnar väskan och… har såklart glömt min handduk. Nu blommar asfalten! För i… Åh… Jag bara ville ge upp och lägga mig ner. Samtidigt visste jag att jag då skulle må ännu sämre imorgon. I stället stack jag hem, tog en smörgås och en apelsin, spelade lite Pro Evolution Soccer och var tillslut taggad igen för att sticka ut och springa.

Det blev lite improviserade intervaller. Kände mig inte nog stark för att klara av sex tusingar, så det fick bli tre tusingar och tre femhundringar med femhundra meters jogg mellan varje intervall. Benen kändes superfräscha och jag njöt verkligen av att köra intervaller igen. Samtidigt var det oerhört slitigt. Vägarna var fulla av snömodd och jag halkade till i nästan varje steg.

Slitsamt, men säkert bra för diverse senor och leder.