En evig väntan

Nu har det gått 20 dagar sedan Berlin Marathon. Och jag har bara joggat 4 km. Det känns helt sinnessjukt. Jag känner mig oerhört förslappad. Samtidigt vill jag inte göra om samma misstag som förra torsdagen, då jag joggade i Östersund i tron om att jag var redo, men blev i stället sjuk igen.

Igår cyklade jag t/r till jobbet (2*7 km) och det gick helt ok. Nu börjar benen skrika efter att få nöta asfalt, men jag vet inte riktigt om halsen är redo ännu. I förrgår sprang jag till bussen både när jag skulle till och från jobbet, och halsen reagerade direkt. Så jag ska nog ta vilodag både idag och imorgon, även om det känns så sjukt tråkigt att bara vila.

I förrgår intervjuade jag HC Holmberg, forsknings- och utvecklingschef på Nationellt Vintersportcentrum, och han sa det farsan brukar säga: ”Det kan faktiskt vara bra med en förkylning ibland”. Kroppen får vila och återhämta sig. Sedan är det bara att köra hårt igen.

Idag springer Jens och Juuso från ULK Växjö Marathon. Jag får lägga min energi på att heja på dem i stället!

Annonser

Måndagspepp

Från NYC Marathon

När jag såg ovanstående bild blev jag så glad. Denna värme ser man på alla Marathonlopp. När musklerna arbetar på högtryck och man bara längtar efter mållinjen är det helt fantastiskt att möta av människor som bemödar sig med att peppa löparna. En skylt som denna framkallar – garanterat – massor av glädjetårar.

15 dagar har passerat sedan Berlin Marathon och än är jag inte igång med träningen. För en vecka sedan kände jag mig någorlunda frisk. På tisdagen var jag pepp för att träna, men jag avvaktade för säkerhets skull. I torsdags var jag i Östersund. Jag intervjuade Anders Södergren och mötte både Charlotte Kalla och Helena Ekholm på väg till intervjun. Det var en helt underbar höstdag och hela kroppen bara skrek efter att få träna.

Efter en lång dag med många intervjuer stack jag ut i den svala höstkvällen. Euforin var total. ÄNTLIGEN! Jag tittade på klockan efter en kilometer. Helvete-vad-långsamt-det-går. Kilometer två gick ännu långsammare. Kroppen började stänga ner sig. Halsen reagerade. Fuck.

I fredags var jag helt sänkt och kände mig febrig. Tillbaka på ruta ett, eller minusruta 7 eller var man nu är då man känner sig långt ifrån att kunna träna. Konstigt nog blev jag inte friskare av att supa till rejält i lördags.

För en vecka sedan kalkylerade jag med tre pass vecka 40 och fyra, fem denna. Not gonna happen. Jag får försöka att inte stressa upp mig, men det känns bara så förbenat trist att inte vara ute och träna i den fantastiska höstluften.

Nya mål i sikte

Blev, inte helt oväntat, förkyld två dagar efter att vi kom hem från Berlin. Jag stannade hemma från jobbet torsdag och fredag, men var ändå tvungen att jobba några timmar båda dagarna för att kunna bocka av några saker på To Do-listan. Annars kanske jag hade blivit frisk tidigare. Hur som helst, idag är det måndag, ny vecka, och jag känner mig nästan helt frisk.

Jag har inte fått någon PMD efter loppet. I stället har jag bara blickat framåt mot nya mål. Härnäst väntar Ultraintervaller 8*10 km den 13 november. Jag vet med säkerhet att jag aldrig kommer att bli en ultralöpare. Det känns helt enkelt vansinnigt att springa 10, 16 eller 24 mil i följd. Kroppen är mitt tempel och jag vill inte utsätta den för sådana galenskaper.

Men ultraintervaller känns lite mer eggande och idén har spridit sig runtom på löparbloggar. Det var min polare LK som tipsade mig om det och nu har jag fått med mig mina två löparkollegor från Florens på dessa galenskaper. Jag har bokat flyg upp till Luleå och kommer, ifall LK får ledigt från jobbet, vara en del av en kvartett som försöker sig på 8*10 km som ska springas 06, 9, 12 osv fram till 03 på natten.

Man laddar kontinuerligt upp sina data från GPS-klockan och sedan sitter någon om samordnar dessa tider. Jag räknar med att de första 5 milen är görbara. Sedan kan det bli rejält tröttsamt. Men samtidigt: det blir vad man gör det till! Är vi fyra entusiastiska människor som peppar varandra så tror jag att det kan bli himla roligt.

60 min löpning, ombyte, käk, vilande och sedan ut igen… ggr 8.
Vad tror ni?